Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ensam i rummet! Den sanna lyckan är omöjlig utan
ensamhet. Kanske rent af att den fallna ängeln
svek Gud, därför att han längtade efter ensamheten,
som änglarna icke veta af? Andrej Efimytsch ville
tänka på, hvad han sett och hört under de senaste
dagarna, men han kunde icke få Michail Averjanytsch
ur hufvudet på sig.
"Han tog ju permission och reste med mig af
vänskap, af ädelmod," tänkte doktorn förargad. "Det
finns ingenting värre än ett sådant där vänskapligt
förmynderskap. Han tycks ju vara både snäll och
ädelmodig och lustig, men han är tråkig. Odrägligt
tråkig. På samma sätt finns det människor, som
alltid säga idel förståndiga och vackra saker, men
som man ändå känner på sig äro dumma."
De följande dagarna sade sig Andrej Efimytsch
därför vara sjuk och lämnade icke rummet. Han
låg med ansiktet mot soffryggen och pinades, när
vännen ansträngde sig att roa honom med prat,
eller andades ut, när vännen aflägsnade sig. Han
var förargad på sig själf, som följt med, och på
vännen, som med hvar dag blef allt pratsammare
och mera ogenerad. Att stämma sina tankar i en
allvarlig upphöjd tonart lyckades honom icke alls.
"Jag låter öfverväldiga mig af verkligheten, om
hvilken Ivan Dmitritsch talade," tänkte han,
förargad öfver sin småaktighet. "För resten är det
bara strunt... Så fort jag kommer hem, blir allt
som förr igen..."
I Petersburg var det på samma sätt, — han
gick icke ut ur rummet på flere dagar, låg på
soffan och steg endast upp för att dricka öl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
