Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andrej Efimytsch satte sig på Ivan Dmitritschs
säng och väntade. Men en halftimme förflöt, och
i stället för Chobotof visade sig Nikita, bärande
på armarna en nattrock, något linne och ett par
tofflor.
"Var god och kläd om sig, ers högvälborenhet,"
sade han sakta. "Där är er säng, var så god,"
tillade han, pekande på en tom säng, som tydligen
nyss blifvit ditförd. "Med Guds hjälp skall ni nog
bli frisk."
Andrej Efimytsch förstod alltsammans. Utan
ett ord gick han fram till den anvisade sängen och
satte sig. När han såg, att Nikita stod och
väntade, klädde han af sig naken, men kände sig
därunder djupt skamsen. Sedan tog han på sig
sjukhuskläderna; kalsongerna voro för korta, skjortan för
lång, och nattrocken luktade rökt fisk.
"Med Guds hjälp skall ni nog bli frisk,"
upprepade Nikita.
Han hängde Andrej Efimytschs kläder öfver
armen, gick ut och stängde dörren efter sig.
"Det gör detsamma," tänkte Andrej Efimytsch,
i det han generad svepte in sig i nattrocken och
kände, att han i sin nya dräkt liknade en fånge.
"Det gör detsamma... Det kommer på ett ut, om
man är klädd i frack, uniform eller en sådan här
nattrock..."
Men hvar fanns hans klocka? Och
anteckningsboken, som han alltid bar i bröstfickan? Och
cigarretterna? Hvart hade väl Nikita burit kläderna?
Nu finge han väl aldrig mera i sitt lif ikläda sig
byxor, väst och stöflar! Allt detta föreföll i början
så besynnerligt och obegripligt. Andrej Efimytsch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
