Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stadshåla och hela sitt lif lägga på koppglas,
blodiglar och senapsdegar! Idel lögn och charlataneri!
O, min Gud!"
"Ni pratar dumheter. Om det bar er emot att
bli läkare, kunde ni ju ha blifvit minister!"
"Ingenting, ingenting kunde jag ha blifvit. Vi
äro svaga, min vän... Jag var lugn, likgiltig, modig
och tänkte klart, men det behöfdes endast, att jag
kom i omild beröring med lifvet, för att jag genast
skulle tappa modet... bli krossad... Vi äro svaga,
ömkliga kräk... Äfven ni, käre vän. Ni är klok
och ädel, insöp med modersmjölken idel goda
ansatser, men så fort ni trädt ut i lifvet, tröttnade ni
och blef sjuk... Svaga, svaga!"
Ännu en annan känsla än den af fruktan och
förödmjukelse trängde sig plågsamt på Andrej
Efimytsch, ju längre aftonen led. Slutligen kom han
underfund med, att han längtade efter att få dricka
sitt vanliga glas öl och röka.
"Jag går ut ett slag," sade han. "Jag skall
säga till, att man ger oss ljus... Så här kan jag
inte... jag står inte ut..."
Andrej Efimytsch gick till dörren och öppnade
den, men Nikita rusade genast upp och stängde
vägen för honom.
"Hvart skall ni taga vägen? Det går inte för
sig!" sade han. "Det är sofdags!"
"Men jag skall bara ut ett litet tag, ut på
gården," mumlade Andrej Efimytsch skyggt.
"Nej, det går inte för sig, det är inte tillåtet.
Det vet ni bäst själf."
Nikita slog igen dörren och lutade sig med
ryggen emot den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
