Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då rättvisan? Öppna, skurk, jag kväfs!" hväste han
och kastade sig mot dörren. "Jag krossar
hufvudskålen på mig! Mördare!"
Nikita öppnade hastigt dörren, knuffade rått
undan Andrej Efimytsch och gaf honom därpå ett
knytnäfsslag i ansiktet. Det föreföll Andrej
Efimytsch, som om en väldig salt våg sköljde öfver
hufvudet på honom och drog honom med sig till
sängen; det smakade verkligen salt i munnen, —
troligen blödde det från tänderna. Liksom simmande
fäktade han med händerna och grep tag i sängkanten,
och i detsamma kände han, hur Nikita gaf honom
två slag öfver ryggen.
Ivan Dmitritsch skrek högljudt till. Han blef
visst också slagen.
Sedan blef allt tyst. Månen sken in mellan
gallren och bildade af deras skugga ett nätverk på
golfvet. Det var hemskt. Andrej Efimytsch låg
och höll andan; han väntade ångestfullt på att bli
slagen ännu en gång.
Det var, som om någon tagit och stuckit en
knif in i bröstet och inälfvorna på honom och vridit
om den några hvarf. Han bet i kudden af smärta
och skar tänderna, och i det kaos, som rådde i
hans hjärna, blixtrade plötsligt fram den förfärliga,
outhärdliga tanken, att samma marter i åratal, dag
efter dag, hemsökt dessa människor, som nu sågo
ut som skuggor i månskenet. Hur var det möjligt,
att han under loppet af mer än tjugu år icke vetat
och icke velat veta detta? Han kände icke, hade
icke något begrepp om smärtan, — således var han
icke brottslig; men om icke hans samvete varit så
döft och tjockhudadt, skulle han icke heller varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
