Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belåten både med sig själf och middagen och sin
matsmältning och naturen ...
I alléen syntes två små gymnasister, söner till
godsägarinnan fru Tschisjefsky, hvilka just nu
anländt, åtföljda af sin informator, en student i hvit
linnerock och mycket snäfva byxor. Då de mötte
Peter Dmitritsch, stannade gossarna och studenten
och gratulerade honom tydligen till namnsdagen.
Med en elegant axelryckning klappade han barnen
på kinden och räckte vårdslöst studenten handen,
utan att se på honom. Denne berömde visst vädret
och jämförde det med hur det varit i Petersburg, ty
Peter Dmitritsch sade högljudt och i en ton, som om
han tilltalat en exekutionsbetjänt eller ett vittne och
icke en af sina gäster:
"Hvad falls? Har ni det kallt i Petersburg?
Men här hos oss, far lille, är luften ren, och det
vimlar af jordens frukter, som ni ser... N-ja...“
Och i det han åter stack ena handen i fickan
och knäppte med den andra, fortsatte han sin väg.
Ända tills han försvann bakom hasselbuskarna, följde
Olga Michajlovna honom med en undrande
blick. Hvarifrån hade den trettiofyraårige mannen fått denna
solida generalsgång? Hvarifrån den värdiga,
ståtliga hållningen? Hvarifrån den högdragna
dallringen i rösten, alla dessa "hvad falls", "n-ja" och "far
lille"?
"Ja, nu kan han gå så där och kråma sig, sedan
han fick mina trehundra tusen förutom all jorden!"
tänkte Olga Michajlovna. "Men om inte jag varit,
tänker jag, han skulle stoltserat så lagom med sitt
öfverintecknade Koschefko."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
