Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergå till en ondskefull grimas, och hon trodde
oupphörligt, att hon skulle brista i gråt.
"Mitt herrskap, det börjar regna!" skrek någon.
Alla tittade upp mot himlen.
"Ja, det regnar verkligen..." bekräftade Peter
Dmitritsch och torkade sig på kinden.
Det var endast några stänk och ännu tycktes
det icke ämna börja regna på allvar, men gästerna
fingo i alla fall brådt att återvända hem. Först
ville de alla fara i vagnarna, men så ändrade de
sig och styrde sina steg till båtarna. Under
förevändning, att hon måste skynda sig för att göra
några tillrustningar till supén, bad Olga Michajlovna
om tillåtelse att få skilja sig från sällskapet och åka
hem i stället.
Så fort hon kom upp i vagnen, lät hon först
och främst sitt ansikte hvila ut från det tröttsamma
småleendet. Med förbittrad min åkte hon genom
byn, och med förbittrad min besvarade hon de
mötande böndernas hälsningar. När hon kom hem, gick
hon med släpande steg in i sängkammaren och lade
sig på mannens säng.
"Herre min Gud," hviskade hon, "hvarför
underkastar jag mig detta straffarbete? Hvarför trängas
dessa människor här och låtsa, som om de hade
roligt? Hvarför småler jag och ljuger? Jag förstår
det inte, jag förstår det inte!"
Det hördes steg och röster. Det var gästerna,
som kommo tillbaka.
"Än sedan?" tänkte Olga Michajlovna. "Jag
ligger ännu en liten stund."
Men en tjänstflicka kom in i sängkammaren,
sägande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
