Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljuga för mig!" ("Käringlogik!" kom det åter för
henne.) "Jag vet, att du inom dig gör narr af
mig... Jag är till och med öfvertygad om, att du
gifte dig med mig endast för att få ett fint bo och
vackra hästar... O, hvad jag är olycklig!"
Peter Dmitritsch släppte tidningen och reste på
sig. Den oväntade förolämpningen gjorde honom
alldeles förvirrad. Han log på ett barnsligt
hjälplöst sätt, såg bestört på hustrun och sträckte
händerna emot henne, liksom för att afvärja ett slag, i
det han bedjande sade:
"Olga!"
Och i väntan på att hon skulle säga något
mera lika förfärligt, tryckte han sig intill soffryggen
och hela hans långa gestalt fick samma prägel af
barnslig hjälplöshet som småleendet.
"Hur kunde du säga något sådant, Olga?"
hviskade han.
Olga Michajlovna sansade sig. Hon kände
plötsligt, hur outsägligt hon älskade denne man,
hon kom ihåg, att han var hennes make, Peter
Dmitritsch, utan hvilken hon icke kunde lefva en
enda dag och hvilken också älskade henne lika
gränslöst. Hon snyftade högt till, tog sig om
hufvudet och sprang tillbaka in i sängkammaren.
Hon föll ner på sängen och brast ut i korta,
hysteriska snyftningar, som hotade att kväfva henne
och kommo hennes lemmar att krampaktigt draga
sig tillsammans. Så kom hon ihåg, att de hade en
nattgäst några rum längre bort och gömde hufvudet
under kudden för att kväfva snyftningarna, men
kudden ramlade ner på golfvet, och hon var själf
nära att falla, då hon böjde sig ner efter den. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
