Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försökte draga täcket öfver ansiktet, men händerna
ville icke lyda henne, utan sleto krampaktigt i allt
hvad de fingo tag i.
Det föreföll henne, som om allt nu varit förbi,
som om den osanning hon sagt för att såra mannen,
förstört och krossat hela hennes lif. Mannen skulle
aldrig förlåta henne. Den förolämpning, hon
tillfogat honom, var sådan, att den icke kunde utplånas
med några smekningar eller heliga bedyranden...
Hur skulle hon kunna öfvertyga mannen, att hon
icke själf menade, hvad hon sade?
"Det är slut! Slut!" skrek hon, utan att märka,
att kudden åter föll på golfvet. "För Guds skull!
För Guds skull!"
Säkerligen hade redan gästen och tjänstfolket
blifvit väckta af hennes skrik; i morgon skulle hela
kretsen veta, att hon haft ett hysteriskt anfall, och
alla skulle anklaga Peter Dmitritsch härför. Hon
gjorde en ansträngning för att behärska sig, men
snyftningarna blefvo med hvart ögonblick allt
högljuddare och högljuddare...
"För Guds skull!" skrek hon med oigenkännlig
röst och utan att själf förstå, hvarför hon just skrek
de orden. "För Guds skull!"
Hon tyckte, att sängen störtade in under henne
och att benen trasslade in sig i täcket. Peter
Dmitritsch kom in i sängkammaren, klädd i nattrock
och med ett ljus i handen.
"Sluta nu, Olga!" sade han, och af hans tonfall
kunde man höra, att han aldrig skulle förlåta.
Hon reste sig upp på knä i sängen, blinkade
med ögonen för ljusskenet och stötte fram mellan
snyftningarna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
