Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge, länge, i oändlighet. Hon såg, hur det bars
in te till barnmorskan, hur hon vid tolftiden
kallades ut att äta frukost, sedan middag; hon såg Peter
Dmitritsch komma och gå och stå långa stunder vid
fönstret, liksom hon såg komma och gå ett par
främmande herrar, tjänstflickan och Varvara... Varvara
sade bara "det går nog, det går nog," och blef ond,
om någon försökte skjuta in en låda i byrån. Olga
Michajlovna såg, hur dagern förändrades i rummet
och utanför fönstren, — först var det skumt, så
disigt, så fullt dagsljus som i går under middagen,
så skumt igen... Och hvar och en af dessa
växlingar varade lika länge som hennes barndom och
pensionstid...
Fram mot aftonen opererades Olga Michajlovna
af två läkare, — den ene knotig, skallig, med stort
rödt skägg, den andre svartmuskig, med judiskt
utseende och glasögon. Att ett par främmande män
vidrörde hennes kropp, tog hon med största
likgiltighet. Hon hade hvarken blygsel eller vilja längre,
och hvem som helst kunde göra med henne hvad
han ville. Om någon i detta ögonblick skulle kastat
sig öfver henne med en knif eller förolämpat Peter
Dmitritsch eller beröfvat henne rättigheten till den
lilla människovarelsen, så skulle hon icke sagt ett
enda ord.
Under operationen kloroformerades hon. Då
hon sedan vaknade, höllo plågorna alltjämt i och
voro outhärdliga. Det var natt. Och Olga
Michajlovna mindes, att hon redan förr en gång, men för
mycket, mycket länge sedan upplefvat en precis
likadan natt, lika tyst och stilla, med den bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
