- Project Runeberg -  Tre berättelser /
142

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rådplägningar och en vidsträckt fri kontroll, motsvarade till
fullo mina åsikter. Men jag såg i andanom alla de
frukostar, middagar, supéer och allt det väsen, prat
och sladder, hela den dåliga ton, som detta brokiga
landsortssällskap ofelbart skulle införa i mitt hus,
och slog skyndsamt denna idé ur hågen.

Hvad beträffar de hemmavarande, så kunde jag
allra minst af dem vänta hjälp eller bistånd. Från
mitt en gång så lifliga och bullersamma föräldrahem
fanns ingen annan kvar än guvernanten,
mademoiselle Marie, eller som hon nu kallades, Marja
Gerassimovna, en person utan ringaste betydenhet.
Det var en liten prydlig, sjuttioårs gumma, klädd i
ljusgrå klädning och mössa med hvita band, liknande
en porslinsdocka, som alltid satt i förmaket och läste
i en bok. När jag gick förbi henne, sade hon för
hvar gång, ty hon kände orsaken till min
tankfullhet:

"Hvad vill ni också, Pascha? Jag har ju sagt
er, att det skulle gå på det viset. Ni kan döma
efter vårt tjänstfolk."

"Ah, prata inga dumheter!" skrek jag åt henne
från rummet bredvid.

Min egen familj, det vill säga, min hustru
Natalia Gavrilovna, bodde i nedre våningen, där hon
innehade alla rummen. Hon spisade middag, sof
och tog emot sina gäster nere hos sig, utan att det
ringaste intressera sig för, hur jag åt och sof, och
hvem jag tog emot. Förhållandet oss emellan var
hvarken tvunget eller spändt, men kallt, innehållslöst
och tråkigt, liksom mellan människor, hvilka
längesedan kommit så långt från hvarandra, att icke ens
det, att de bodde i två till hvarandra stötande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free