- Project Runeberg -  Tre berättelser /
151

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ivan Ivanytsch satte te i vrångstrupen, började
hosta och hoppade på samma gång af undertryckt
skratt.

"Det hände en gång något dylikt i trakten af
Pol... Poltava!" stötte han fram, kiknande af skratt
och hosta, som hindrade honom att tala. "Det var
i trakten af Poltava, ja! Ungefär tre år efter
bondefrigörelsen utbröt där hungersnöd i två kretsar, och
då kom salig Fjodor Fjodoritsch till mig och ville,
jag skulle följa med honom hem. Han bråkade
alldeles fasligt och satte rent af knifven på strupen på
mig. Hvarför i alla dagar? Kom bara med, säger
jag! Nå, så gåfvo vi oss då i väg. Det var fram
mot kvällen och snöade litet. Det var redan natt,
då vi närmade oss hans gård, och plötsligt ljöd ur
skogen paff! och för andra gången paff! Har man
sett sådana spektakelmakare...! Jag hoppade ur
släden och såg i mörkret en karl komma springande
emot mig och sjunka ner ända till knäna i snön.
Jag grep honom i axlarna, så här, och slog bössan
ur hand på honom, och då strax därpå en till dök
upp, gaf jag honom ett slag öfver nacken, så att
han skrek till och stöp på näsan i snön, — jag var
frisk och stark den tiden, redde mig godt mot båda
två och såg, att Fedja redan satt grensle öfver den
tredje. Nå, vi försäkrade oss om de tre dumma
slynglarna, bakbundo händerna på dem, för att de
icke skulle göra oss eller sig själfva något ondt,
och förde dem in i köket. De sågo ynkligt skamsna
ut, för de voro ju Fedjas egna bönder och hyggligt
folk för resten, synd om kräken. Den plötsliga
förskräckelsen hade gjort dem alldeles vridna i mössan.
En grät och bad om förlåtelse, den andre stirrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free