Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugnt och strängt, som om hon väntat, att jag skulle
komma.
"Ursäkta," sade jag mildt. "Det var roligt, att
ni inte farit än, Ivan Ivanytsch. Jag glömde att
fråga er där uppe, — ni vet väl inte, hvad
presidenten i vårt semstvo-utskott heter i förnamn och
fadersnamn?"
"Andrej Stanislavovitsch. Ja..."
"Merci," sade jag, tog en anteckningsbok ur
fickan och skref upp det.
En obehaglig tystnad uppstod, under hvilken
min hustru och Ivan Ivanytsch troligen väntade, att
jag skulle gå min väg. Min hustru trodde icke, att
jag behöfde få reda på presidenten i
semstvo-utskottet, — det såg jag på hennes ögon. I det jag
låtsade, som om jag icke gick, endast därför att det
var ohöfligt att gå med detsamma, utan att säga ett
enda ord, tog jag några steg längre in i rummet
och satte mig vid kaminen.
"Nu måste jag ge mig af, sköna dam,"
brummade Ivan Ivanytsch.
"Nej," sade hastigt Natalia Gavrilovna, i det
hon vidrörde hans hand. "Jag ber er... Ännu en
kvart."
Tydligen ville hon icke bli på tu man hand
med mig, utan vittnen.
"Än sedan, jag kan också vänta en kvart,"
tänkte jag.
"Å, det snöar," sade jag, i det jag steg upp
och såg ut genom fönstret. "Ett sådant vackert
snöväder! Vet ni, Ivan Ivanytsch," fortsatte jag
mildt och började gå fram och tillbaka i förmaket,
"jag beklagar mycket, att jag icke är jägare. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
