Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Pavel Andrejevitsch, jag måste säga er ett
ord," sade min hustru.
Hon ursäktade sig hos gästerna och gick ut
i rummet bredvid. Jag steg upp och följde henne.
"Ni går på ögonblicket upp till er," sade hon,
stående tätt intill mig, men utan att lyfta blicken
högre än till mitt bröst.
"Ni är illa uppfostrad," sade jag.
"Ni går på ögonblicket upp till er," upprepade
hon skarpt och gjorde med högra handen en snabb
åtbörd, som om hon slitit af en tråd, i det hon
hatfullt såg mig in i ögonen.
Hon stod så nära, att om jag lutat mig fram
en smula, skulle mitt skägg snuddat vid hennes
ansikte.
"Men hvad är det då?" sade jag. "Hvarmed
har jag så plötsligt försyndat mig?"
Hennes haka darrade, hon torkade sig hastigt i
ögonen, såg sig flyktigt i spegeln och hviskade:
"Den gamla historien börjar på nytt. Ni tycks
icke vilja gå... Nå, efter behag! Jag går själf, så
kan ni stanna."
Vi återvände in i förmaket, hon med beslutsam
min och jag ryckande på axlarna och bemödande
mig att spefullt småle. Det hade kommit nya gäster,
— ett gammalt fruntimmer och en ung man med
glasögon. Utan att hälsa på dem eller taga afsked
af de förutvarande, gick jag upp till mig.
Jag var sårad, förödmjukad, missnöjd och orolig.
Efter hvad som föregått hos mig vid tebordet och
nere hos henne, var jag på det klara med, att vår
"familjelycka", som vi redan börjat glömma under
de sista två åren, blifvit återuppväckt af de mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
