Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom mig fullt öfvertygad om, att jag ofelbart skulle
göra det.
När jag kom in till henne, var det ännu dager,
och lamporna voro icke tända. Hon satt i sitt
arbetsrum, som låg mellan förmaket och
sängkammaren, och skref ifrigt, djupt nedlutad öfver bordet.
Vid åsynen af mig spratt hon till, steg upp från
bordet och ställde sig så, som om hon ville dölja
sina papper för mig.
"Ursäkta, jag kommer bara på ett ögonblick,"
sade jag och blef förlägen, hvarför visste jag icke
själf. "Jag har händelsevis fått höra, att ni bildat
en nödhjälpskomité, Natalie."
"Ja, det har jag. Men det är min sak,"
svarade hon.
"Ja, det är er sak," sade jag mildt. "Jag är
glad däröfver, emedan det till fullo motsvarar mina
afsikter, och jag ber om tillåtelse att få vara med
därom."
"Förlåt, det kan jag icke tillåta er," svarade
hon och såg åt sidan.
"Hvarför icke, Natalie?" frågade jag saktmodigt,
i det jag beundrade hennes profil. "Hvarför icke?
Jag är också mätt och vill också hjälpa de
hungrande."
"Jag vet icke, hvarför ni blandar er i detta?"
sade hon med ett föraktfullt leende och ryckte på
ena axeln. "Ingen har bedt er."
"Och ingen har bedt er heller, och likväl
sammankallar ni en hel komité i mitt hus!" sade jag.
"Mig har man bedt, men tro mig, ingen
kommer någonsin att be er. Gå ni och hjälp, där man
icke känner er."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
