Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det att jag icke vill ge henne tillstånd att resa sin
väg. Jag är en tyrann, en despot, en ilsken hund,
som ligger i förstugan och icke låter någon annan
komma in. Men hon borde betänka, om jag väl
kan släppa ut henne, ung och oerfaren, som hon är,
och med hennes olyckliga lynne, på egen hand i
denna värld, där hon inom mindre än ett år, tack
vare den nutida samhällsriktningen, ofelbart skulle
sjunka till kokotternas klass. Alla så kallade
intelligenta nutidskvinnor, som undandragit sig
familjelivets skydd, bilda en stor sammanhängande hjord,
hvars ena hälft utgöres af den dramatiska konstens
utöfvarinnor och den andra hälften af kokotter. Man
måste tänka sig för. Hon borde veta, att jag, hur
det än annars må vara, dock är hennes man, och
att jag ansvarar för henne inför samhället och mitt
samvete."
En smula lugnad, återvände jag in till min
hustru. Hon stod i sin förra ställning, som om hon
ville gömma papperen för mig. Öfver hennes kalla,
bleka ansikte sipprade långsamt tårarna.
"Hvad ni missförstår mig!" sade jag bittert.
"Hvad ni är orättvis emot mig! Jag ger er mitt
hedersord på, att jag kom till er af de renaste
bevekelsegrunder, drifven af en enda önskan — att
göra godt."
Hon teg.
"Nå, seså, seså..." fortfor jag, rörd af hennes
tårar och hennes blekhet. "Jag ber om ursäkt...
Låt oss försöka talas vid lugnt."
"Pavel Andrejitsch," sade hon och lade
händerna i kors öfver bröstet, under det hennes ansikte
fick det lidande, bedjande uttryck, hvarmed skrämda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
