Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gråtande barn bruka be, att man icke skall straffa
dem. "Jag vet mycket väl, att ni kommer att säga
nej, men jag ber er i alla fall. Gör våld på er,
gör en god gärning en gång i ert lif. Gör det,
om också blott af egoism, af fåfänga... Jag ber er,
res härifrån! Det är det enda, som ni kan göra för
de nödlidande. Bli inte ond. Res, och jag svär er,
att jag förlåter er allt, allt..."
"Ni förolämpar mig utan orsak, Natalie," suckade
jag, i det jag plötsligt kände mig försonligt stämd
och villig att förlåta. "Jag har redan beslutat mig
att resa, men jag far icke, förrän jag gjort något
för de nödlidande. Det är min plikt."
"Ack!" sade hon sakta och gjorde en otålig
grimas. "Ni kan göra en utmärkt järnväg eller
bro, men för de nödlidande kan ni ingenting göra.
Förstår ni!"
"Ja. Ni förebrådde mig i går för likgiltighet
och för att jag saknar hvarje känsla af medlidande.
Hvad ni väl känner mig!" smålog jag. "Ni tror ju
på Gud... nå, Gud är mitt vittne, att jag icke har
någon ro hvarken natt eller dag..."
"Jag ser, att ni plågas af oro, men
hungersnöden och medlidandet har därmed ingenting att
skaffa. Ni är orolig, därför att de nödlidande kunna
vara er förutan, och därför att myndigheterna,
semstvon och understödskomitéerna icke behöfva er
ledning. För all del," tillade hon med ett kort skratt,
"ni är ju den ende i hela kretsen, som är hederlig
och har principer..."
"Ansträng icke er kvickhet," sade jag och teg
därpå för att kväfva min förbittring. "Jag kom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
