Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubbelt så gammal som ni och att ni hatar mig,
men är det väl ett brott? Jag gifte mig ju icke
med er mot er vilja. Nå väl, om ni vill lefva fri,
så far, jag skall ge er pass. Ni kan resa, ni kan
älska, hvem er lyster... Jag skall till och med gå
in på skilsmässa."
"Det begär jag icke," sade hon. "Ni vet, att
jag älskade er förr, och att jag alltid ansett mig
äldre än ni. Allt det där är dumheter..." hon slog
med handen, som om hon jagat bort en fluga, och
fortsatte: "Er skuld ligger icke i, att ni är äldre
och jag yngre, eller i att om jag vore fri, kunde
jag älska en annan, utan däri, att ni är en dålig
människa, en afundsjuk egoist."
"Jag vet icke, kanhända..." yttrade jag
undergifvet.
"Var snäll och gå. Ni vill plåga mig hela
natten, men jag förbereder er på, att jag är alldeles
utmattad och icke kan svara er. Ni har gett mig
ert ord på, att ni skall resa, jag är er mycket
tacksam, och något vidare begär jag icke."
Min hustru ville, att jag skulle gå, men det
föreföll mig så svårt. Jag var trött och kände
rädsla för mina stora, otrefliga, tomma rum. Ibland,
då jag var barn och hade ondt någonstädes, brukade
jag trycka mig tätt intill min mor eller sköterska,
och då jag gömde ansiktet i den varma klädningens
veck, tyckte jag, att jag gömde mig undan för
smärtan. På samma sätt föreföll det mig också nu,
som om jag endast i detta lilla rum, i min hustrus
närhet kunde gömma mig undan för min oro. Jag
satte mig och skyddade med handen ögonen för
ljuset. Det var tyst och stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
