Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meningen med dess oro. Liksom ofta förut, under
särskildt oroliga stunder anade jag, att orsaken icke
var de nödlidande, utan den att jag var en dålig
människa!
Min hustru reste sig maktlöst och kom fram
till mig.
"Pavel Andrejitsch," sade hon sorgset leende
och med det nunnelika uttryck, jag sett hos henne
dagen förut. "Förlåt, jag tror er icke, — ni ämnar
icke resa. Men jag ber er ännu en gång. Kalla
detta," — hon visade på sina papper —
"själfbedrägeri, fruntimmerslogik, ett misstag, hvad ni
vill, men hindra mig icke. Det är allt, som
återstår mig i lifvet." Hon vände sig bort och teg.
"Förr hade jag ingenting. Min ungdom förstörde
jag på att strida med er. Nu har jag gripit tag i
detta och lefvat upp igen, nu är jag lycklig... Jag
tycker, att jag häri funnit ett sätt att rättfärdiga
mitt lif."
"Natalie, ni är en präktig, tänkande kvinna,"
sade jag och såg hänförd på henne, "och allt hvad
ni gör och säger, är vackert och förståndigt." För
att dölja min rörelse, gick jag ett slag öfver golfvet.
"Natalie," fortsatte jag efter ett ögonblick, "före min
afresa ber jag er som en särskild nåd, — hjälp mig
att göra något för de nödlidande!"
"Hvad kan väl jag?" sade min hustru och
ryckte på axlarna. "Kanske den här insamlingslistan
kan duga?"
Hon gräfde i sina papper och fick tag på
insamlingslistan.
"Skänk ett penningbidrag," sade hon, och på
hennes ton märktes, att hon icke fäste någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
