- Project Runeberg -  Tre berättelser /
190

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hvardagligt. De utvandrade bönderna ha
kommit igen, intet bröd finnes, i stugorna "prata alla i
feberyrsel", men allt detta försiggår så enkelt och
naturligt, att man knappast kan tro, att så
verkligen är förhållandet. Inga förtviflade ansikten,
inga jämrande röster, som tigga om hjälp, inga
tårar, inga förbannelser, utan rundt omkring endast
stillhet, hvardagslif, barn med kälkar och hundar
med afstubbade svansar. Hvarken barnen eller
bonden, som vi mötte, tycktes oroliga, men hvarför
plågas då jag af en sådan oro?

I nedre våningen hemma hos mig, i mitt
gårdskök, i dessa mörka, tystlåtna stugor, på en omkrets
af tusen verst rundtomkring och ännu längre och
längre bort har utan buller och bång förts en
långvarig, hårdnackad kamp mot den allmänna nöden.
Då jag såg på den småleende bonden, på pojken
med de ofantliga vantarna och tänkte på min hustru,
förstod jag, att det finns ingen nöd så svår, att den
kan besegra dessa starka, storsinta människor. Jag
tyckte, att det redan låg som seger i luften, jag
kände mig stolt och färdig att tillropa dem, att jag
också var ryss och af samma blod och samma
sinnelag som de; men hästarna ilade i fyrsprång ut ur
byn, snön yrde, blåsten tjöt, och jag blef ensam med
mina tankar. Af den millionstarka skara, som
fullbordade det stora nationella verket, hade lifvet själft
förkastat mig såsom en onyttig, okunnig och dålig
människa. Jag var ett hinder, en liten bråkdel af
det nationella eländet, jag var besegrad, utstött, och
jag skyndade till järnvägsstationen för att resa min
väg och gömma mig i Petersburg i ett hotell på
Stora Morskaja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free