- Project Runeberg -  Tre berättelser /
193

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Så långt," suckade Nikanor. "Det är ju sina
tjuguåtta, om icke trettio verst."

"Jo, var snäll och kör dit, far lille," sade jag
i en ton, som om Nikanor haft rättighet att icke
lyda.

Nikanor skakade tviflande på hufvudet och
förklarade långsamt, att man egentligen icke borde
spänt för Tscherkess, utan Muschik eller Siskan.
Därpå samlade han obeslutsamt, som om han
väntade, att jag skulle ändra tanke, ihop tömmarna i
sina vantklädda händer, men liksom förolämpade
öfver hans tvekan, satte hästarna af; han rätade på
sig, klatschade med piskan och hojtade muntert.

"En hel rad af inkonsekventa handlingar..."
tänkte jag, skyddande ansiktet mot snön. "Jag har
visst förlorat förståndet. Nå, än sedan..."

På ett ställe nedför en mycket hög och brant
backe höll Nikanor försiktigt in hästarna, men då vi
kommit halfvägs, sleto hästarna sig plötsligt lösa
och rusade utför i en förfärlig fart. Han spratt till,
satte armbågarna i vädret och ropade med en röst,
som jag aldrig förr hört hos honom:

"Ptro, vältra inte med generalen! Springer ni
er fördärfvade, så måste vi köpa nya, mina små
dufvor! Aj, akta er, det bär visst åt fanders!"

Först nu, då jag alldeles tappade andan af den
starka farten, märkte jag, att han var drucken; han
måste ha tittat för djupt i glaset på stationen. På
dalgångens botten brakade isen, och en hård klump
gödselblandad snö flög upp från vägen och slog mig
i ansiktet. De galopperande hästarna kunde icke
hejda sig, utan ilade i samma fyrsprång uppför den
motsatta sluttningen, och innan jag hann skrika åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free