Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och jag längtade att komma hem så fort som
möjligt. Jag klädde på mig och gick ut ur
divanrummet. Ivan Ivanytsch satt inne i sitt kabinett i
en stor länstol alldeles orörlig och stirrade på en
enda punkt, och det syntes, att han suttit i detta
tillstånd af förstening hela tiden som jag sofvit.
"Å, så skönt!" sade jag gäspande. "Jag känner
mig, som om jag vaknat, efter att för första gången
ha ätit kött efter den stora fastan. Hädanefter skall
jag ofta komma till er. Säg mig, har min hustru
någonsin ätit middag hos er?"
"Ja... i... i... ibland," mumlade Ivan
Ivanytsch med en ansträngning att röra på sig. "I
lördags åt hon middag här. Ja... Hon och jag äro
goda vänner."
Efter en stunds tystnad sade jag:
"Kommer ni ihåg, Ivan Ivanytsch, att ni sade,
att jag hade en dålig karakter och att det var svårt
att lefva tillsammans med mig? Jag tror, att ni
har rätt. Men hvad skall jag göra för att bli
annorlunda?"
"Jag vet icke, min dufva lilla... Jag är en
obildad gammal man och kan icke råda någon...
Ja, ja... Jag sade er det där, därför att jag håller
af er och er hustru och höll af er far förr i tiden...
Ja. Jag har icke lång tid kvar att lefva, och
hvarför skulle jag behöfva dölja något för er eller ljuga?
Därför säger jag också, — jag håller mycket af er,
men jag har ingen aktning för er. Nej, jag
högaktar er icke."
Han vände sig till mig och fortsatte i en
flåsande hviskning:
"Det är omöjligt att ha aktning för er, far lille.
Till det yttre är ni ju som en riktig äkta människa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
