Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi tego båda. Jag gjorde i tankarna ett
öfverslag och sade:
"Jag skall underhålla tusen familjer under loppet
af tvåhundra dagar. Kom till mig i morgon, så få
vi talas vid."
Jag var belåten öfver, att jag sagt detta helt
enkelt, och det gladde mig, att Sobel svarade ännu
enklare:
"Godt!"
"Vid middagsbordet talade ni om klimatet," sade
jag. "Ja, i ett sådant klimat, med dessa vida
sträckor, denna oundvikligt ömkliga kultur och denna
förvånande omänsklighet" (jag mindes, hurudan jag
hittills varit), "som jag varit i tillfälle att iakttaga
under mitt lif och i synnerhet under min ämbetstid,
ligger vår enda räddning — å ena sidan i ett enkelt
mänskligt inbördes förhållande, som tillåter oss att
säga hvarandra sanningen, och å den andra i
fullständig likgiltighet. Vår fruktan, oro, beständiga
omsorg om oss själfva — allt detta gör faran endast
mera komplicerad. Men skola vi icke ge oss af?
Det är på tiden."
Vi betalade, hvad vi voro skyldiga, och lämnade
krogen.
"Jag tycker om att kuska omkring så här,"
sade Sobel, i det han satte sig i släden. "Ge mig
en tändsticka, eccelenza, — jag glömde mina på
krogen."
Efter en kvarts timme blef hans släde efter och
vi hörde icke längre hans bjällror för medarnas
gnisslande. När jag kom hem, gick jag upp till
mig, i det jag bemödade mig att öfvertänka och så
mycket som möjligt klargöra min ställning för mig,
— jag hade icke en enda mening, icke ett enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
