Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Härunder hade ännu en ny i de stora krigen
förvärfvad boksamling delvis införlifvats med
universitetsbiblioteket. Det biskopliga biblioteket i Wirzburg föll i
september 1631 i konung Gustaf Adolfs hand och
förärades genom gåfvobref af den 6 november samma år
till Upsala universitet. Fem år skulle dock förflyta, innan
det nådde sin ursprungliga bestämmelseort, och då i ett
stympadt skick, i det en del dessförinnan afsöndrats för
drottning Kristinas eget bibliotek och äfven åtskilligt
kommit att stanna i andra händer, Däraf förklaras, att
i universitetsbibliotekets betydliga palxrotypsamling blott
ett enda nummer kunnat uppvisas såsom bestämdt kommet
från Wiärzburgs biskopliga bibliotek, och att vid den
besvärliga räfst, som år 1890 företogs med hela bokförrådet
just i afsikt att konstatera, hvilka böcker i samlingen, som
härstammade från samma håll, beräkningen slöt på en
siffra af ej fullt 600 volymer.”)
De fyra i bibliotekets arkiv förvarade och nu med
K 2, 3, 4, 5 signerade”) kataloger, i hvilka bokförrådet,
sådant det var efter Wärzburg-bibliotekets ankomst,
summariskt förtecknats, äro uppgjorda under åren 1638—1648.
De två första äro hufvudsakligen af Laurentii Tolfstadii
hand och tydligen använda vid de tillfällen, då biblioteket
(1639—40) inventerades från honom till Christiernus
Alsinius och från denne till Haquinus Andreze Graneus (1641).
1) Förteckningen är sedan tryckt under titel: Wäirzburger Bicher
in der K. Schwedischen Universitetsbibliothek zu Upsala, mitgetheilt von
P. Wittmann, Wirzburg 1891. 8:o0. Om samma bibliotek jfr min
Universitetshistoria 1, s. 267, 271 och 369. . Till hvad jag där anfört
rörande afsöndringen för drottning Kristinas räkning och dupletternas
kvarhållande, kan läggas, att Palmsköld, som i denna sak bör hafva
vitsord, påstår, att det dessutom »blef först till någon del skingrat i
Stockholm genom en och annan donation» (se hans samling i Upsala bibliotek
afd. XIV. tom. 28 s. 438).- Någon katalog öfver detsamma har jag ej
sett omtalad. — Att inga handskrifter från detsamma anträffats, är så
mycket mindre att undra på, som dessa undangömdes och aldrig kommo
till Sverige (se Serapeum 1842 s. 376).
2) De bära äfven äldre signa från 1600-talet, nämligen Lit. P. B. och D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
