Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Huru härmed än må vara (och ärligheten af Rudbecks
med feres förklaring finner jag ej skäl att betvifla), måste
dock en afsöndring ägt rum, ty handskriftsamlingens
förminskning är uppenbar af de siffror jag förut anfört, och,
hur mycket af förstörelsen än må skrifvas på räkningen
af lokalens uselhet, kan dock ej alt, om ens största delen
hafva på den vägen gått förloradt. Härtill komma de
bestämda bevis för afsöndring, som föreligga, hvilka dock
till ej ringa förvåning visa, att hela skulden för
afsöndringen ingalunda kan falla ensamt på Verelius, utan att
sådan försiggått redan i hans företrädares, den gamle
hederlige Loccenii tid, utan att dock, såvidt man kan se,
bemyndigande därtill varit af kanslärn eller konsistorium
gifvet, hvarmed dock ingalunda vare sagt, att Loccenius själf
däri haft någon andel. När nämligen V erelii efterträdare,
bibliotekarien H. Schätz, i konsistorium den 8 november
1682 meddelade, att han funnit »tomma bokformar, i
hvilka pergamentet var borta» och med anledning häraf
frågade, hvem som skulle svara för att det bortsålda
pergamentet och för de medel som därvid influtit, svarade
öfrige konsistoriales, att det skett »i Carl Pers tid» d. v. s.
Wallini tid (således 1663—75, då han var vicebibliotekarie),
hvartill Spole lade, att han af Laurentinus då »de bägge
voro studenter» (således i Loccenii första tid) köpt pergament
från biblioteket för 20 öre arket. Då dock denna
afsöndring utan bemyndigande ej gärna kunnat försiggå i
någon större omfattning, har man svårt att värja sig för
det antagande, att Verelius måtte hafva, sina kolleger
oåtsporda, i ovis nitälskan drifvit försäljningen på egen
hand, hvilket tyckes bekräftas af Schitz” senare anmälan
den 27 januari 1684. Vid detta tillfälle meddelade han
i konsistorium, att en stor myckenhet pergament försålts
under de förflutna åren, utan att inkomsten kommit
biblioteket till godo, »varandes likväl allom nogsamt
bekant, att utsäljandet varit vid dörrens öppnande offentligt,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
