Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upsala Universitetsbiblioteks historia intill år 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
hade dessa mäns karaktär dock en försonande sida i den
starka känslan af plikterna mot konungen och staten.
I denna riktning gingo äfven Schätz tendenser, ehuru
det får tilläggas, att han synes varit mera osympatisk
och hänsynslös än de flesta. Det låg i sakens natur, att
för en man af sådan art kunde det aldrig dröja länge,
förr än han skulle stöta tillsammans med sina kolleger
vid universitetet. . Och omständigheterna vid hans
utnämning hade från första stund bragt honom i öppen
fäjd med kanslär och konsistorium, hvartill han dock
själf gifvit största anledningen. Verelius hade nämligen
knappast lagt sina ögon tillhopa den 3 januari 1682, förr
än Schäötz redan samma dag skyndade sig till
hufvudstaden och direkt hos konung Karl XI själf anhöll om
den lediga platsen. Det dristiga försöket kröntes med
framgång. Konungen måtte på något sätt förut lärt
närmare känna honom, fattat tycke för hans person
och trott sig i honom hafva funnit rätte mannen. Amnnars
förblifver oförklarligt, hvarför han, med kränkning af
konstitutionernas bud om förslags uppsättande af konsistorium
och kanslärns hörande, utan vidare redan den 7 januari
utfärdade fullmakt för Schäötz på bibliotekarie-ämbetet.
Om redan en så öppen missaktning för den akademiska
myndigheten och laga former måste vid universitetet
väcka ovilja och harm, måste den särskildt reta M. G.
Delagardie och Olof Rudbeck, hvilken senare hos kanslärn
anmält sig som sökande till platsen. ÖOch ohördt var,
att en plats, som hittils betraktats som målet för de
lärdaste och äldste professorernas förhoppningar, nu skulle
sålunda liksom undanstjälas af en nyss till e. ord. professor
utnämd, hvarken för lärdom eller förtjänster i öfrigt känd
yngre man. Konsistoriet vågade naturligen ej göra ringaste
opposition mot konungens vilja, men det försökte dock
droppa någon malört i Schätz” glädjebägare genom att
den 13 januari föreslå kanslärn, att, ehuru något nådår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
