Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
verksamhet som kansler föga lyckobringande för detsamma, och det
måste betraktas som en lycka för bägge, då han gick ur tiden och
ämbetet lades i händerna på konung Karls högt betrodde
kanslipresident grefve Bengt Oxenstjerna.
Ehuru denne säkerligen icke ägde samma lifliga personliga
intresse för vetenskapens sak som De la Gardie, var han tillräckligt
bildad för att inse vikten af sitt kall som universitetets öfverhufvud,
och ban har samvetsgrant iakttagit sina skyldigheter samt visat
mera aktning för universitetets uttalanden och mera omsorg om
dess jämna lagliga utveckling, än den lifligare och ostadigare
företrädaren. Hans lugna lynne i förening med stränga
ämbetsmanna-vanor gjorde, att laga former, så vidt det i enväldets tider var
möjligt, strängt iakttogos. Jag har ofvan visat,1 att han redan vid
sitt tillträde tydligen lät veta, att han önskade göra slut på
oform-ligheterna från den flydda tiden. Från dessa förr så vanliga och
för universitetet ej alltid behagliga rekommendationer för vissa
personer till stipendier har ban sökt hålla sig fri. Men det var nog
icke så lätt, som man kunde tro, att hålla dylika föresatser, ty ban
fick ej vara i fred. Så meddelade han i bref af 4 dec. 1688, att
han icke kunnat undgå att gifva de påträngande süpplikanterna något
skriftligt för att så bli af med dem, men inskärpte tillika, att hans
rekommendationer icke fingo gälla mer än sakskälen. Flera gånger
erinrade han konsistoriet om att genom uppsättande af förslag till
ledig professur bevaka dess intresse i utnämningen, och ban
öfver-sände enskildes till honom direkt inlämnade ansökningar.
Skyldigheten för professorerna att insända redogörelser för sina terminliga
arbeten tyckes först under honom hafva blifvit till en verklighet,
och ban gör anmärkningar där ban befunnit dem vara ofullständiga.2
Det var hans starka förord som universitetet hade att tacka, att
Karl XI frikostigt skänkte medel till Gustaviani ombyggnad och
inredning till bibliotek samt till gamla bibliotekets aptering till
konsistoriehus. Det föll på den fredsälskande kanslerns lott att
upplefva de svåra slitningarna i anledning af teologernas ovilja mot
alla irrläriga nyheter och striden om Cartesii filosofi; angreppen på
Castovins och Bilberg hafva säkerligen ock beredt honom svåra
stunder. Han har i dessa konflikter alltid uppträdt välvilligt och
tydligen ogillat det missriktade nitet samt ärligen sträfvat att komma
förlikning åstad, ehuru alltid med den varsamhet som låg i hans
1 Afd. 1 s. 245.
2 B. Oxenstjerna anmärker 16 febr. 1692 för kons:t, att ban saknat
uppgift, om professorerna läst sina fulla timmar ocb om de infunnit sig
ordentligt, till föreläsningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
