Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
lynne. Men äfven lian var vanmäktig gent emot den ortodoxa
fanatismen, sådan den uppenbarade sig i Schiitz oregerliga personlighet;
vi minnas, huru kanslikollegiet med Oxenstjerna i spetsen förgäfves
sökte 1693 skydda Bilbergs disputation "De concupiscentia
rena-torum" mot den förföljelse, som Sclnitz och lians meningsfränder
satt i gång. De bref ban strax före sin död skref till Karl XII, i
anledning af den förfärliga brand som lagt Upsala i aska, gör hans
minne verklig heder. Det kan slutligen nämnas, att det enda
exemplet man, så vidt jag vet, har på att den utomordentliga
domstol, som konstitutionerna medgåfvo kanslern att sammankalla för
ovanliga fall, blifvit använd, är från hans tid. Ar 1690 hade
studenten, den sedan så ryktbara läkaren, Magnus Gabriel Block, en
varm anhängare af de cartesianska idéerna, i harmen öfver de
åsikter som uttalats i en gradualafhandling vid Åbo universitetet "De
aenigmate seculi seu ratione status" af Johan Munsterus och äfven
öfver författarens något morska uppträdande i Upsala, tillställt denne
en amper kritik af arbetet. Munsterus drog saken för konsistoriet
och detta dömde Block till relegation.1 Block tyckes hafva vädjat
till kanslern, ty den 25 maj 1691 underrättade denne universitetet,
att han haft domen före i en sådan domstol, som konstitutionerna
föreskrefvo, af två biskopar och två hofrättsråd, med hvilka ban
adjungerat två kungliga råd och universitetskanslerer. Domstolen
fann visserligen Blocks uttalanden obetänkta, men ej äreröriga, och
som denne icke publicerat sin skrift, utan blott tillställt Munsterus
densamma, lindrade den domen till, att Block skulle göra skriftlig
afbön i konsistoriet samt böta 50 daler till Munsterus och samma
belopp ad pios usus.
Om Pipers kansleriat torde intet vara att tillägga till hvad jag
anfört i min teckning i föregående afdelning; det bör dock betonas,
att hans välvilja mot universitetet varit omisskännelig och att endast
krigets besvärligheter hindrat honom från att vara för universitetet
livad ban otvifvelaktigt annars kunnat blifva. Om det interregnum
i kansleriatet som inträdde efter Pipers tillfångatagande vid Pultava
har jag icke heller något ytterligare att meddela.
Upsala ärkebiskop var enligt gammal af konstitutionerna
lagfäst häfd tillika prokansler för universitetet. Denna hans egenskap
af kanslerns ställföreträdare tillförsäkrade ämbetets innehafvare ett
stort inflytande vid universitetet, om han ville utöfva det, och
Kenicius, Paulinus och Lenaeus ingrepo i sin tid ej sällan starkt i
universitetsfrågorna. Beröringen var dock i ett ständigt aftagande.
1 Kons. prot. 11 april, 10 och 22 maj, 13 sept. 1690.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
