- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
24

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

24

Dels gaf kyrkostyrelsen ärkebiskoparne ändå tillräckligt att beställa
ocli fängslade nästan uteslutande deras intressen, dels frigjorde sig
universitetet alltmera från det kyrkliga beroendet ocli utvecklade
sig till en själfständig vetenskaplig institution. Visserligen tog den
S2-årige Lenaeus ännu rätt verksam del i revisionen af
konstitutionerna, ocli i striden mellan Gavelius och Schefferus några år senare
inblandade han sig med icke ringa ifver. Men efter hans tid
förändrades förhållandet. Det är väl möjligt, att prokanslererna
genom direkt korrespondens med kanslern och K. Maj:t kunnat mer
än som synes hafva inverkat på universitetsärendenas lösning och
särskildt på professorsutnämningarna, vid de teologiska platsernas
besättande har deras röst alltid bort väga mycket, men till
univer-sitetslifvet i öfrigt förhöllo de sig rätt neutrala eller möjligen
indifferenta. Lars Stigzelius (1670—1676) var en gammal intresserad
akademiker, som i sin tid spelat en ingripande rol som professor
först i logik och sedan i teologi, men som prokansler ser man
honom gripa in egentligen blott två gånger, åren 1670 och 1673, då
han under det ekonomiska betrycket träder upp i konsistoriet för
att leda striden mot sin gamla antagonist Olof Rudbeck.
Efterträdaren, förre biskopen i Växiö Johan Baazius var en främling för
universitetet ocli hans korta ärkebiskopstid (.1677—81) medgaf
honom icke att träda i ett intimare förhållande till universitetslifvet.
Enda gången jag sett honom därför intressera sig var år 1679, då
Olof Rudbecks besynnerliga tilltag att anslå föreläsningar "De
nihilo" kom honom att hos kanslern anmäla den djärfve till näpst.
Efterträdaren, förre biskopen i Linköping Olaus Svebilius har under
sin 19-åriga tjänstetid (1681—1700) tagit verksam del i de
konflikter, som teologernas intolerans framkallade vid universitetet. Vi möta
honom i de cartesianska stridigheterna 1686—89, i försöket att hindra
Bilbergs utnämning till teologie professor, i den förföljelse för
hvilken denne under åren 1689—92 var utsatt från sina teologiska
kollegers sida ocli i angreppet 1692 på N orings förgripliga
disputation under Spole. Erik Benzelius d. ä., som från biskopsstolen i
Strängnäs uppsteg till den ärkebiskopliga värdigheten och beklädde
den i nio år (1700—09), syntes kallad att spela en ännu större rol
vid universitetet. Vetenskapligt bildad och genom 23-årig
professorsverksamhet förtrogen med universitetsförhållandeua, kraftfull
och mån om sin myndighet skulle han säkerligen kunnat komma
att betyda mera än som skedde, i synnerhet då frånvaron af konung
och kansler måste påkalla hans ingripande i det faderlösa
universitetets verksamhet. Men den stora branden 1702 gaf honom
händerna så fulla med andra göromål, att han saknade tillfälle att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free