Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
och Svedbergs val till rektor i dec. 1692 kort efter hans
professors-utnämning kan hafva formellt godkänts ur den synpunkten, att hans
prostbefattning i Vingåker betraktats som officium honorificum; i
alla händelser var konungens vilja där afgörande. Ehuru rektor
skulle väljas blott för halfår, fick O. Kudbeck som bekant på
kanslerns anmaning behålla värdigheten bela året 1662, och konsistoriet
har själft tvenne gånger förlängt värdigheten af rector illustris för
ännu ett halft år för Axel Oxenstierna våren 1671 och för Karl
Gyllenborg våren 1699.
Man borde väntat, att ett så ansedt ämbete, som dessutom var
förenadt med god inkomst1 och som medförde frihet från
föreläsningarna,- skulle varit eftersökt. Men inkomsten uppvägdes kanske
af representationsskyldigheten, och obehaget samt besväret var nog
ej så obetydligt. Att fungera som ordförande i denna alltid
stridbara och stundom oerhördt grälsjuka församling var nog icke ett
oblandadt nöje. Och besväret, i och för sig icke litet, kunde för
ovana och opraktiska naturer kännas rätt tungt. Utom
ordförandeskapet i konsistoriet, som ju förutsatte att rektor satte sig särskildt
in i ärendena, skulle han ju svara för verkställigheten af alla beslut,
ha ett vakande öga på allt och sköta bela korrespondensen. Redan
i förra tidehvarfvet möter man därför afsägelser särskildt af
utlän-dingarne som ej beherrskade vårt språk eller kände våra
förhållanden."’ ■ Huru man i början af detta bråkade med afsägelser vid valen
1657—58, har jag förut skildrat;4 flera exempel kunde anföras.
Om besväret vittnar ett uttalande af Schefferus, då han var rektor.
Han beklagade sig i konsistoriet den 25 maj 1664, att ban var så
öfverlupen af studiosi med deras klagomål från bittida på morgonen
till mellan 9 och 10 på kvällen, att ban ibland ej ens hade
mål-tidstiuimarne fria, hvarför han hemställde om ban icke finge anslå
bestämda mottagningstimmar. Häri instämde somliga och tyckte
att det kunde vara nog med att taga emot mellan 8—11 f. m. och
1—5 e. m., men andra ansågo att ämbetet förde det med sig, att
1 Rektor uppbar 3/i daler af hvarje nyiuskrifveu, hvilket, med ett
medelinskrifningstal per år af öfver 200, ju borde minst hafva gjort 150
daler. Vidare tillföllo honom hälften af böterna för slagsmål.
’ Konstitutionerna sade blott, att rektor var mindre än andra
förbunden till föreläsningar och disputationer, men detta har nog snart tolkats
som full frihet. C. Arrhenius säger 9 mars 1670 i en inlaga till kousrt
(bilagd protokollet), att rektor har »a publiee docendi munere vacationem».
Af redogörelserna för föreläsningarna från 16N9 (R. ark.) synes, att rektor
ej föreläste.
3 Del 1. s. 361.
’ Afd. 1 s. 28—29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
