Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
läggande berörde de framsteg som de kristnas arffiende turken gjort
i Ungern och Mähren och att Schefferus 1670 utfärdade program
till ett tal som skulle hållas öfver Kretas eröfring af turkarna.
Stundom har programutfärdaren begagnat tillfället att gifva luft åt
sina eller konsistoriets bittra känslor under någon af dessa strider
som upprört universitetet. Men äfven gycklet har i dem funnit plats:
jag har haft tillfälle att ofvan visa hvilka drastiska utfall den
originelle Jonas Fornelius tillät sig i sina rektorsprogram.1 Ett dylikt,
visserligen icke så grofkornigt, men dock rätt närgånget skämt tillät
sig 1713 en professor som dock sedan besteg en svensk biskopsstol.
Det var Poeseos professorn P. Schyllberg, som då han deri 10 dec.
detta år utfärdade program om rektoratets öfvergång till domprosten
Molin, tillät sig att göra det i ungefär följande ordalag: Rabbiner och
Talmudister hafva sagt, att det är bättre att lefva under Ismaeliter
och Turkar än under Perser, och bättre under Perser än under
»sapientes doctores et clerici». Hur har då konsistoriet kunnat besluta
att lämna fasces academici åt en doktor och clericus? Man borde ju
lefva tryggare under Turkar och Perser än under en sådan rektor.
Härpå svarar Schyllberg, att om man blott följer lagen kan man
alltid lefva fri och trygg och att han därför med godt samvete kan
lämna ämbetet åt den utsedde.
Därest rektor försummade sitt viktiga åliggande, ägde
prokans-lern gifva honom varning, Jag kan ej se att det senare inträffat,
men väl däremot att konsistoriet själft en gång gifvit sin försumlige
rektor en uppsträckning. Det inträffade med den spirituelle, något
cyniske och som det tyckes för praktiska värf föga lagde, välkände
medicine professorn Lars Roberg, hvilken under sitt rektorat 1717
utsattes för en skarp tillrättavisning af sina kolleger. Man bör
härvid hafva i minnet, att detta var den allvarsamma våren 1717,
då frågan om akademihemmanens försäljning hotande hängde öfver
universitetets hufvud. Dåvarande prorektor, den för universitetets
bästa alltid vaksamme och verksamme juris professorn Johan
lief-telius, tog i sessionen den 8 april till orda i konsistoriets namn och
påminde Roberg om hans ämbetsplikter; det ginge ej an att draga
ut på tiden med expeditionerna af det som konsistorium beslutat, ej
heller att som rektor gjorde låta skrifvelser cirkulera till
underskrift, utan att hafva förut kastat en blick på de uppsatta koncepten,
hvarigenom händt att de blifvit affattade rakt i strid med hvad
konsistoriet beslutat och därför måst ånyo omskrifvas. — Felet
borde väl i lika hög grad lagts sekreteraren till last, men man
finner ej att han också ställts till ansvar. Tvärt om har denne (det
1 Afd. 1 s. 107 not. 1 och s. 136 not. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
