Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
ledning till ständiga klagomål från universitetets sida, och däröfver
kan man svårligen undra, då ju löner för dylika professorer ej
funnos på staten. De ordinarie löntagarna lefde i ständig fruktan för,
att de tilltalliga anslag som anordnades för dylika e. o.
beställningar skulle så tynga på staten, att de ordinarie lönerna icke kunde
till fullo utgå. Kristinas slöseri med dylika platser hade ock
framkallat starka föreställningar från universitetets sida, och bon
utfärdade på grund däraf den 31 dec. 1652 ett bref, hvari bon lofvade
att icke utnämna flera dylika samt föreskref, att ordinarie staten
skulle först utgå fullt, ocli att om brist uppstode, skulle den drabba
de e. ordinarie i proportion till deras löner. Nya öfverträdelser af
brefvet följde dock, och universitetets klagomål efter hennes
tronafsägelse gjorde ingen verkan, då Karl X icke ville genast
omintetgöra hennes anordningar. Hans svar blef att med sakens afgörande
finge anstå, till dess han med kanslern kunde på ort och ställe
undersöka förhållandena. Detta skedde ej och jag har ofvan skildrat,
huru, trots universitetets motvilja och protester, detsamma måste,
förutom P. Rudbeckius som e. o. professor i teologi, hvilken det
fått i arf från Kristinas tid, ytterligare mottaga P. E. Gavelius i
juridik 1655, O. Rudbeck d. ä. i medicin 1658 och Johan ßuscagrius
i orientaliska språk 1660.
Dessa herrars ställning som lärare var något oklar.
Konstitutionerna kände icke till dem, och de kunde i de flesta fall svårligen
betraktas annat än som adjunkter, hvilka man försett med en e. o.
professorstitel. Också sökte konsistoriet 1655 uppställa som
princip, att dylika ej ägde rätt att presidera för disputationer.1
Beslutet var naturligen riktadt mot P. Rudbeckius som icke var teologie
doktor, ty den som var graduerad ägde enligt lagen ovillkorlig rätt
iitt presidera, ehuru endast i den fakultet där ban tagit graden.
Men man har sedermera icke vidhållit beslutet, ty Gavelius, ehuru
icke juris doktor, har presiderat 165S och 1659, P. Rudbeckius
1660, H. Schiitz 1680 och I. Kolmodin 16S9, ehuru ej teologie
doktorer, likaså G. Berelius 1673 i filosofiska fakulteten, ehuru han
icke var filosofie magister. Troligen har man ansett då, att de
extra ordinarie föllo under konstitutionernas bestämmelse i kap. 18:
1, 2: "qui gradum academicum non habet, nisi professor speciali S:æ
R:æ maj:tis indultu constitutus sit, presidendi potestatem non habeat".
Såsom föreläsare hafva de ansetts likställda med ordinarie
professorer, hvarför ock deras föreläsningar upptagas i
prelektionskatalo-gerna, där adjunkterna aldrig fingo plats.
1 Kons. prot. I I nov. 1655.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
