Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
bruk gick ända därhän, att år 1079 innehades blott två
adjunktu-rer, ja inan kan väl säga blott en, af sin rättmätige innehafvare;
juridiska adjunkturen innehades nämligen af Lundius och en filos,
adjunktur af Nezzelius, som dock egentligen var vice bibliotekarie.
1 öfrigt voro platserna använda på det sätt, att de teologiska
adjunkturerna voro gifna, den ena åt samme Nezzelius, den andre
åt ordinarie juris professorn Gardtman, medicine adjunktliren som
sagdt åt Buscagrius, en filosofisk åt samme Gardtman, en åt
Busca-grius och en åt akademisekreteraren J. Arrhenius. Då nu både
Gardtman och Lundius skulle vid denna tid tillträda ordinarie
professorslöner, ocli teologerna sannolikt klagat öfver, att deras
fakultet alldeles saknade sina adjunkturer, beslöt kanslern en s. k.
re-dressering af adjunkturerna. Hans förslag var, att de två teologiska
skulle tilldelas teologer, den ena åt ord. teol. professorn öfver stat
P. Holm, den andre åt teol. adjunkten I. Kolmodin och den
juridiska åt E. Aurivillius, Lundii efterträdare i adjunkturen; men sedan
var reduktionen minimal. Buscagrius skulle behålla den medicinska
adjunkturen, Arrhenius och Nezzelius likaså behålla sina filosofiska
hvarjämte den sistnämnde skulle bekomma ännu en sådan till
ersättning för den teologiska som ban förlorat; Buscagrii filosofiska
adjunktur skulle gifvas åt eu ny adjunkt, hvilket blef den store
J. Bilberg. Som man ser skulle reformen varit synnerligen måttlig,
äfven om den verkligen genomförts. Men det skedde ej, ty
Nezzelius behöll både teol. och filos, adjunktslönerna till och med 1683;
året därpå måste ban dock på Karl XI:s befallning afstå den senare
ät Norruiannus, men teol. adjunktslönen uppbar ban till och med
1692, då han förflyttades till Vingåkers pastorat.1 Och den
medicinska adjunkturen blef ej lös förrän vid Buscagrii död 1692; O.
Rudbeck d. y. var visserligen nämd till platsens innehafvare den
13 juni 1687, men med villkor, att Buscagrius skulle behålla lönen,
och just som denne dött tillträdde Rudbeck direkt ordinarie
pro-fessorslönen från och med 1693. Adjunkturen förblef sedan utan
innehafvare trots påminnelser från både kansler ocli konsistoriet
(för orsaken får jag redogöra under medicinska undervisningen)
ända till 1712, då rådet den 19 maj nämde Magnus Broraell,
hvilken Karl XII gaf fullmakt den 27 juni 1713. Då Bromell 1716
förflyttades till collegium medicuui i Stockholm, nämdes 1719 den
6 juli O. Rudbeck d. y:s måg Petrus Martin till efterträdare. —
Under Oxenstiernas kansleriat kom det efter hand till ordning med
adjunktslönerna. Mycket mot sin vilja lät ban e. o. teol. professorn
1 Efter hufvudbückerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
