Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Andreas Berch i egenskap af ekonomie professor fick tillstånd att
läsa på svenska. Föreläsningarna bestodo i regeln i föredragande
och uttolkande af en författare. Det var den gamla nedärfda
medeltidsseden, så naturlig för den som föreläste i klassiska språk,
filosofi eller teologi och sedan tillämpad på alla öfriga
vetenskaper. Konstitutionerna af 1626 hade därför ock noggrant angifvit
hvilka författare som borde följas: de nya af 1655 inskränkte
betydligt på antalet af uppgifna författare och lämnade således
föreläsaren friare händer, men äfven de förutsatte, att en
författare skulle i regeln föredragas och tolkas, såsom synes af hvad
jag ofvan anfört. Ett dylikt tillvägagående kunde dock lätt
förvandla föredraget till en uteslutande grammatisk, om
skolundervisning påminnande explikation. Det liar sannolikt ock så gått, efter
De la Gardies anonyme rådgifvare 16541 kunde säga: »Græcæ
linguæ professor plägar på cathedren resolvera en authorem græcum
efter grammaticam græcam. Och mig tyckes att det är indignum
academica cathedra, att där slites med minutiis grammaticis som
ungdomen bör hafva läst in scholis et gymnasiis. Därför synes
vara bäst att græcæ linguæ professor toge alltid en historicum
græcum t. ex. Thucydidem, Polybium för sig och läste textum
græcum fram och viste sina auditoribus modos loquendi och sedan
præcepta prudentiæ därutur, äfven som professor historiarum gör in
latinis authoribus. Och efter græci historici hafva sköna orationes
uti sig, kunde de pronuncieras publice och liistoriæ blifva af
studenterna græce refererade, men privatim kan han läsa grammaticam
och resolvera någon facilem auctorem.» Det är således det
syntaktiska som ur språklig synpunkt bör beaktas, men dessutom och
framför allt arbetets innehåll ur liistorisk-politisk synpunkt; som vi
nedan få se var det denna senare metod som Brunnerus 1661
till-lämpade. Själfständigt utarbetade föreläsningar, som frigjort sig
från att tämligen slafviskt följa en viss författare som sitt recept,
torde därföre varit rätt sällsynta i början, äfven på sådana områden
där de voro helt naturliga, såsom i juridik, medicin, filosofi, historia
m. m. Ofta heter det helt enkelt, att professorn läser "ex recepto
autore". Och att man ej förutsatte själfständighet i framställningen
såsom något som fölle af sig själf, synes väl bäst däraf, att det
heter om professorn i historia, att ban skall framställa Sveriges
häfder efter någon välkänd författare eller "propria liistoriæ patriæ
enarratione". Härutinnan stodo vi icke på något vis efter utlandet,
ty där som här var icke meningen med föreläsningen att gifva
1 Se Afd. 1 s. 4 not. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
