Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
heten var att de professorer som personligen drogo ungdomen till
sig, antingen genom sin personliga öfverlägsenhet eller ock möjligen
genom en viss popularitetsjakt, anmodades till öfverflöd af
studenterna att presidera för deras afhandlingar, under det andra hade
ganska svårt att få sig ett presidium. Det är detta som förklarar
det besynnerliga i att professorn i ett ämne ofta står som preses
för afhandlingar i belt andra ämnen. I ock för sig kunde detta
ej annat än synas mindre riktigt, ehuru det icke betydde så mycket
i denna tid då vetenskaperna icke voro så strängt åtskilda, men
det hade för den enskilde professorn ej ringa betydelse, om han
anmodades presidera eller icke, ty hans extrainkomster voro häraf
i ej ringa grad beroende. Också klagade de mindre lyckligt lottade
häröfver, och kanslersförslaget till nya konstitutioner 1690 ville
därföre stadga, att författaren skulle för presidium hänvända sig till
professorn i det ämne som hans afhandling berörde. —
Konstitutionernas föreskrift, att den som kommit på professorsförslag skulle
som det hette disputera pro loco, förblef, som jag haft tillfälle att
visa, en död bokstaf;1 teologerna hafva dock merendels haft för sed
att efter utnämningen hålla en dylik disputation.
Som ett Damoklessvärd hängde öfver alla disputationer
föreskriften, att öfverhufvud ingen disputation finge komma fram, som
försvarade en orimlig eller gudlös mening eller kunde komma buller
åstad, och särskildt att det ej stode någon fritt utom teologerna att
i sin disputation inblanda teologiska teser eller korollarier i ämnen,
som endast genom den uppenbarade religionen voro bekanta. Det
lade i teologernas hand ett vapen som när som helst kunde komma
till användning mot en obekväm motståndare, och vi hafva sett
huru det skedde i de cartesianska stridigheterna och i angreppet på
Castovius. Jag har äfven påpekat att statsfrågor kunde vara lika
ömtåliga som trosfrågor, och att genom enväldet en ortodoxi
utbildade sig på det politiska området lika väl som den förut fanns på
det kyrkliga. Det var ingen konst att uppvisa att en afhandling
skulle kunna komma buller åstad. Hyltenii tal 1661 öfver Karl X
förde ju till ett kanslersbref som föreskref, att stucliosi ej skulle få
disputera eller orera om saker som rörde statsskicket; och Karl
XI:s bref om suveräniteten af 17 april 1689 innebar, att enväldet
icke fick göras till föremål för kritik. Frihetstiden i sin ordning
skulle visa sig ej mindre ömtålig; den 8 dec. 1749 påbjöd K. Muj:t,
att en disputation ej fick strida mot den rena läran,
"regeringsformen " eller goda seder.
1 Afd. 1 s. 400.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>