Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
fakulteten tillåtelse att promovera, borde påminna henne, att hon
skulle vara sparsam med sina honores och endast utvälja vackra
ingenia, ty det vore ej möjligt, om talet finge stiga till 40 à 50,
att sedan försörja de promoverade med lägenheter.1 Äfven i
fakulteten gjorde han föreställningar, och denna var nära att för hans
skull stryka fyra af de anmälde, men ban gaf slutligen med sig
och alla 40 fingo promoveras.2 Antalet vid följande promotioner
var 1707: 51, 1710: 34, 1713: 33, 1716: 45, 1719: 56, 1722: 60.
Såsom synes nedtryckte pesten och nöden siffran för tvenne år,
hvarefter den åter steg så mycket hastigare, i synnerhet sedan
kriget ändats. Till 1722 års promotion hade också 70 till 80 anmält
sig, ehuru antalet sedan reducerades betydligt; kanslern hade velat
nedbringa det till 50, men medgaf på konsistoriets föreställningar
att 60 finge gå med.
Det stora antalet promovendi kan berättiga till misstanken, att
man ej alltid varit så sträng i sina fordringar. Detta behöfver
dock ej läggas universitetet ensamt till last, ty det tyckes stundom
varit utsatt för påtryckningar från andra håll. Åtminstone fick M.
G. De la Gardie, då han 1661 förmanade i konsistoriet, att man
skulle hålla på gradens värdighet, till svar att därmed tillgick ibland
vnkeligt och att svaga admitterades, på den grund att de hade
rekommendations bref af biskoparne som behöfde präster.3 Om en
dylik inblandning af stiftscheferna eller universitetets egen
försumlighet gifvit anledning till den likartade varning, som N.
Gyldenstolpe 1692 som kansler riktade till Lunds konsistorium,4 är ej klart.
Rudbeck har emellertid vid ett tillfälle framställt en ganska
allvarsam anklagelse mot filosofiska fakulteten.5 Han påstod att hon
ämnade promovera ett öfverflödigt antal, men att både inom och
utom henne funnos de som högeligen önskade, att en delectus
in-geniorum skulle ske och icke en hvar tillåtas att så promiscue taga
graden för goda gynnares eller penningars skull, emedan
värdigheten därigenom nedsattes till skam och skada för de meriterade;
det gick så långt, påstod han, att dessa magistrar ej vore bättre
att predika än simpla djäknar. Å sina sagesmäns vägnar anhöll
han, att kanslern skulle ur den stora hop, som fakulteten kanske
mest för att rikta sig själf föreslagit, blott utvälja de bästa. Ilans
påståenden få dock i allmänhet mottagas med mycken försiktighet,
1 Benzelius t. kanslern 3 sept. 1703 (K. ark.).
■ Filos. Iak. prot. 25 nov. och 0 dec. 1703.
8 Kons. prot. 17 jan. 1061.
4 Weibull och Tegnér, Lunds univ. hist. 1 s. 121
1 I). 23 sept. 1668 t. kanslern (K. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
