Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
ståndarne ansågo detta olämpligt: man kunde ha perfektion i ett
studium och förstå de andra "qualitercunque", så mycket hellre som
det vore ovisst, om personen sedan finge tjänst i sitt ämne;
motsatsen inträffade ju ofta, så att han fick gripa till det som han minst
förstod, ingen borde därför tvingas att förbinda sig till något visst
studium för att få stipendium. Rudbeck invände, att kanslern
lofvat remediera abusus vid tjänsterna, och att det ingalunda vore hans
mening, att studierna skulle vara ensidiga, men om också flertalet
blefve präster, vore det både vackert och nyttigt att de visste något
mera. Mot Rudbecks åsikt att stipendiet borde gifvas på fem år,
vid hvilkas slut målet borde vara hunnet, invände flertalet att tiden
vore för kort beräknad; de som blefvo teologer behöfde 2 till 8
år ensamt för filosofiska studier, och huru långt de sedan kunde
hinna på de två återstående åren vore lätt att se, ingen torde
därför vilja binda sig på fem år. Rudbeck å sin sida fann det klent,
om man ej skulle hos oss kunna perfektionera en karl i en
fakultet på fem år, då man utrikes gjorde det på två till tre, så mycket
mer som åtskilligt af det filosofiska förstudiet borde vara
nndan-gjordt i skolan, och för öfrigt stipendier väl ej skulle stå att få
genast som någon kom hit. Motståndet var dock orubbligt och man
förkastade afgjordt Rudbecks förslag, att man skulle bestämma
något om den perfektion, till hvilken en stipendiat skulle vara
kommen vid stipendietidens slut, samt att stipendiat som brast i
profvet skulle återbetala på stipendiet. Stigzelius tolkade nog
flertalets åsikt, då han sade att det vore bäst att stanna vid det gamla
ocli att missbruken kunde undanröjas genom inspektion vid
stipendiernas utdelning. Detta var emellertid nog lättare sagdt än gjordt,
och med liarmfullt sinne skref Rudbeck fem år senare till kanslern,
att de som inskrifvit sig till stipendiater i juridik, mekanik,
antikviteter etc. icke brydde sig om dessa studier, utan blott för syns skull
besökte föreläsningarna, "men när stipendierna äro ute, äro de
präster och hafva lärt i de scientier, som de hafva stipendier före, så
mycket som kråkan." 1
Huru åsikterna allt fortfarande starkt bröto sig i
undervisningsfrågan under de närmast följande åren, då universitetet anmodades
att yttra sig om skolväsendets omorganisation, har jag liaft tillfälle
att framlägga i föregående afdelning.2 Den omgestaltning som
studierna sedan kunna hafva undergått belyses ej af handlingarna.
Men klart torde vara att i naturvetenskapernas utveckling och car-
1 Rudbeck t. kanslern 8 jan. 1667 (orig. K. ark.).
3 Afd. 1. s. 76 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
