Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
skolan en grundlig undervisning undangjort mycket. Ej osannolikt
hafva i stället rent elementära sidor i undervisningen blifvit därpå
lidande. Åtminstone har Svedberg i bref till kanslern 1 7061 uttalat
den önskan, att studenterna hade någon för hvilken de kunde lära
sig att räkna och skrifva, ty, som han skref, latinet i deras bref
kunde nog erinra om uttryckssättet hos Terentius, Horatius och
Curtius, men där voro ock så många kråkfötter att han med möda
kunde läsa brefven.
Undervisningens styrka denna tid låg emellertid ej så mycket
i dess omfattning eller den grundlighet hvarmed den bedrefs, som
icke mer i den anda som beherrskade henne. Sveriges stolta
bedrifter stodo för allas ögon och man tänkte högt om fosterlandet. Denna
känsla genomströmmar universitetet och återspeglar sig i
undervisningen. Schefferus ehuru född i utlandet kände så svenskt, som hade
hans vagga stått i Sverige; med styrka häfdade ban i sitt nyssnämda
arbete om en ung ädlings undervisning, att uppfostran skulle vara
fosterländsk, och ban uttalade sig därför mot alltför tidiga utländska
resor, innan ännu karaktären bildats. Benzelius har på ett gripande
sätt gifvit uttryck åt samma uppfattning i det tal ban höll 1666
vid sin installation som e. o. professor i historia.2 Han erinrade
att hos greker och romare var fosterlandskärleken det första man
inplantade hos barnet, samma kraf gällde dock än i den dag ban
talade, men kärleken skulle visa sig, ej i tomma ord, utan i gärning;
visserligen vore det ej förunnadt enhvar att blifva sitt fosterlands
genius, men en hvar skulle känna det så som berodde fosterlandets
öde just af honom, och det var ej fältherren ensam, utan med honom
de namnlösa skarorna som hemförde segern.
Alla rikare utrustade naturer, särskildt de som åtrådde att en
gång få viel universitetet intaga en lärarestol, satte som sista målet
för sina studier att efter i Upsala afslutad kurs få resa utomlands
och genom jämförelse med främmande länders oftast rikare lif öka
sina insikter och vidga sin blick. Det ingick i tidens uppfattning,
att detta rent af var en nödvändighet, särskildt för de förmögnare,
framför allt högadliga familjernas ättlingar, af hvilkas utbildning
rikets politiska öden till ej ringa grad skulle bero. För de blifvande
universitetsmänuen var det en stör lycka att seden var så allmän,
ty därförutan hade de nog ytterst sällan kunnat skaffa sig tillfälle
att själfva resa ut, nu öppnades oupphörligt för dem utsikten att
som preceptorer eller guvernörer få under åtskilliga år besöka
Europas förnämsta länder och studera under tidens märkligaste
1 Svedberg t. Piper 22 jan. 1706 (Hist. Tidskrift 5. 1885, s. 350).
s H. Afzelius 1. s. 40.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
