- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
165

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

lärde. Vanligen gick färden först till åtskilliga akademier i
Tyskland, dock äfven från 1600-talets midt lika ofta till Nederländerna,
stundom besöktes bägge länderna. Härefter begaf man sig på en
eller annan månad till England och så på längre eller kortare tid
till Frankrike, hvars litteratur och glänsande hoflif nu spelade en
allt större roll för fulländandet af en sant adlig uppfostran;
slutligen besöktes ej så sällan Italien. Nederländernas starka insats i
den vetenskapliga odlingen, särskildt på filologiens och
naturvetenskapens områden, drog allt starkare till sig äfven den svenska
ungdomen. Ensamt i Leyden inskrefvos på 1650-talet 60 svenskar, i
följande decennium ända till 130, sedan sjönk siffran till 45 för hvart
af de följande decennierna, och till 20 på 1690-talet samt i följande
århundrades första decennium. Hvilken betydelse besöken där haft
för oss synes däraf, att af de lärare, som under detta tidehvarf
(1654—1718) tjänstgjorde i Upsala, hafva 32 studerat i Holland.1
Särskildt hafva alla våra läkare där sökt sin utbildning, för dem
var detta en absolut nödvändighet, så länge medicinska fakulteten i
Upsala var så svagt utrustad i materiellt hänseende och särskildt
saknade allt hvad kliniker hette. Förvånande lång var den tid som
somiiga fingo tillbringa på dessa resor. Historikern G.
Empora-grius och juristen J. Gardtman reste i åtta år, filosofen G. Berelius
i sju, juristen O. Åkerman, professorn i latin F. Uhr och teologen
J. Olderman i sex, orientalisten G. Peringer-Liljeblad i fem år o. s. v.

Medaljen kunde dock hafva sin frånsida. Den som kom för
tidigt ut riskerade att förlora i själfständighet och fosterlandskärlek
inför den rikedom som utbredde sig för hans öga, och som så
kontrasterade med fattigdomen hemma; det var för denna fara
Schefferus som vi sett ville varna. Tidens teologer vädrade en annan;
den som ej vore dess bättre stålsatt i sin ortodoxi kunde lockas,
oiu ej precist till fall, så dock på betänkliga afvägar; Axel
Oxenstierna hade redan i sin tid varnat för en dylik fara. Otvifvelaktigt
kunde och måste resorna verka starkt. Terseri moderata
uppfattning var säkerligen en frukt af hans besök i Helmstedt, och något
dylikt kan nog spåras hos flere; Esberg misstänktes som vi sett,
särskildt med anledning af hans besök i Italien, att en tid hafva
lyssnat till papistiska förförelser. Därföre var det som vid
1700-talets begynnelse, då pietismens spöke upphetsade de fanatiskt
ortodoxe med J. F. Mayer i spetsen, Karl XII så strängeligen förbjöd
besök vid heterodoxa akademier, och man ser våra svenska teologer
i regel med djup oro betrakta besöken å de orter som ansågos be-

1 10. Wrangel, Sveriges lit. förbindelser med Holland etc. Lund 1897,
s. 25, 27 ocli 145.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free