Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
med att uppvisa, att denne skilt emellan epliori proprie dicti ocli de
som improprie hade detta namn, vidare att han för nyare tider
ansett dem vara, icke öfver, utan under konungen, ocli att han icke
med den ringaste bokstaf antydt att institutionen hade sin
tillämpning på Sverige. Då så vore borde han väl haft rätt att skrifva
om ephori hos andra folk, lika väl som andra skrefvo om kätteri eller
ateism, ehuru man icke gillade någotdera. Men ingen röst höjdes
till lians försvar. Tvärtom inlämnades tvenne skrifvelser, en från
C. Örnhjelm, hvari han fritog sig från allt ansvar om disputationen
släpptes fram, och en från dennes broder räntmästaren J. Arrhenius,
att ban icke tilltrodde sig att utan förfrågan å högre ort utbetala
till Oman hans stipendium. Norcopensis jäfvade den förre som sill
fiende, räntmästaren afsnäste ban med att fråga, med hvad rätt denne
satt i konsistorium i dylika mål. Nästa gång frågan upptogs, den
29 april, hade Örnhjelm insändt en ny skrifvelse, hvari lian gjorde
sig en njutning af att vidlyftigt erinra, huru orättfärdigt han år 1673
behandlats af Norcopensis vän, O. Rudbeck, för några uttryck i
disputationen Helvidius Priscus, öfver hvilka denne tagit så illa vid sig.1
Det var dock då fråga om en privat sak, nu gällde det jura
maje-statis. Rudbecks andre oförsonlige fiende Scliütz uttalade sig ock
med mycken häftighet, hans angrepp kulminerade i följande utfall:
"En princeps och en konung bör ingen inspectorem hafva af
människor, eo ipso som han är iminediate stib Deo, och efter Guds ord
ingen kan säga till honom: livad gör du". Ett nytt försvar af
Norcopensis förde endast till att Schiitz förklarade, att disputationen ej
kunde admitteras, förrän den varit K. Maj:t underställd, hvartill
Norcopensis svarade: "Där förhoppas jag att vinna alldra bästa
justice." Oman själf inkallades den 6 maj och undergick ett strängt
förhör af Schutz, soui i egenskap af prorektor då fungerade som
ordförande. Oman måste medgifva, att han egentligen ämnat skrifva
blott de ephoris Lacedaemoniis, men kommit att utvidga ämnet till
andra länder, och hans försök att bevisa, att i uttrycket "ephori
cuiquam principi sunt necessarii" ordet "cuiquam" redan i
manuskriptet ändrats till "nonnumquam", ehuru det ej iakttagits vid
tryckningen, var icke riktigt lyckadt; i sistnämda afseende fick han den
varningen, att saken i alla fall icke skulle genom ändringen blifvit
synnerligen förbättrad, ty konungarne voro alltid omedelbart under
Gud. Trots allt det väsen saken förorsakat slöt den ganska
fredligt, sedan sommarn fått passera och sinnena hunnit lugna sig;
Oman fick tillåtelse den 12 sept. att ventilera sin afhandling, sedan
1 Afd. 1 s. 138.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
