Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
turae et gentium;1 lian tillade något hånfullt, att Schwede i världen
visserligen gjort ett försök vid arbetet på de nya konstitutionerna
att få sin professur förvandlad till en lärostol i jus naturae et
gentium, men det hade ej lyckats; etiken och politiken unnade Lundius
för sin del gärna åt filosoferna. Reftelius åter trädde in for att häfda,
att naturrätten icke var juristernas uteslutande egendom. Billovius
som inkallats svängde sig åtskilligt; den aristoteliska etiken sade
han sig gärna unna filosoferna, men med stöd af höglärde mäns
meningar ville lian försvara, att philosophia moralis ocli jus natura3
hörde ihop; de hade samma objekt ehuru de behandlade det olika.
Slutet blef att Billovius fick disputera. I förargelsen lät Reftelius
följande år (1701) en J. Barthollin under sitt presidium utgifva en
lika diger afhandling med titel "De existentia juris naturæ et
gentium eorumque praecipuis cliaracteribus", för att så visa att hans
fakultet ägde behandla ej blott naturrätt utan äfven folkrätt. Det
blef nu juridiska fakultetens tur att inlägga protest i konsistoriet,
hvarpå Reftelius svarade den 21 maj 1701 med en lång skrift till
försvar för sitt förfarande.2 Konsistoriet å sin sida ville ej förhindra
ventilationen af Bartliollins disputation, då den förra året medgifvit
Billovius att disputera sin. I harmen häröfver drog juridiska
fakulteten saken inför kanslern, och den gamle Bengt Oxenstierna, som
ej hade mycket sinne för dessa akademiska gräl, insände fakultetens
klagopunkter till konsistoriet den 22 okt. med hemställan, om icke
saken kunde utan oväsen afhjälpas. Prokanslern, som för öfrigt
lutade mera åt juristernas uppfattning af frågan, delade dock
kanslerns tanke,3 men filosofiska fakulteten var ej böjd att gifva vika.
Den såg liäri en hederssak, och i början af nästa år inlämnade
enligt dess uppdrag så väl Reftelius som Upmarck i konsistoriet långa
refutationer af juristernas klagomål. 4 Till all lycka kom stora
eldsvådan snart emellan och gaf sinnena allvarligare saker att tänka på,
härmed blef stridsfrågan begrafven. Det kan dock nämnas att tjugo
år senare samme Reftelius som juris professor afundsjukt bevakat
sin nya fakultets rättigheter, i det han protesterade mot att en af-
1 Så starkt höll Lundius på sin fakultets dignitet, att han såg en
förolämpning däri, att vid grupperingen af böckerna i univ:sbiblioteket
författarne i natur- och folkrätt förts under »bibliotheca philosophica» (kons.
prot. 10 okt. 1708).
■ Skriften, utan dato, finns i Bergianska brefsaml. Bd 3. Datot
bestämmes af, att den säger sig vara skrifven dagen före ventilationen, som var
utsatt till 22 maj 1701.
" Prokanslern t. kanslern 8 nov. 1701 (R. ark.).
* Refutationerna i Ups. Bibi. U. 55. Jfr fil. fak. prot. 13 dec. 1701 och
5 febr. 1702.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
