Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Ungarna vid handen, det betraktades emellertid i följande tid som en
en gång för alla fastslagen sak,1 och det ser ut som undervisningen
skulle ganska reguliärt fortgått, om också nästan alltid i form af
enskild undervisning. Den som särskildt arbetat mycket för saken
var den för det kyrkliga lifvet så varmt intresserade Jesper
Svedberg.2 När pommeranaren N. Sclnitte fått anställning som teol.
adjunkt och lärare i tyska, skulle ban hålla predikoöfningar på
detta språk i St. Eriks kapell, hvilket för detta ändamål undergick
en reparation, som dock ej blef afslutad förrän 1699,3 och Schiitte
hann således ej utöfva sin verksamhet där särdeles länge, ty
kapellet nedbrann i stora eldsvådan 1702. Att undervisningen i ämnet
varit ej blott praktisk utan äfven teoretisk säges flerstädes i
redogörelserna. Till handledning för densamma hafva några af lärarne
utgifvit kortfattade arbeten. P. Rudbeckius lät trycka i Upsala
1689, under titel "Simplex et breve Commonitorium pro addiscenda
arte sive concionandi methodo", de homiletiska regler som ban första
gången uppsatt för mer än 25 år tillbaka, då ban i Bondkyrkan
begynte sina öfningar i predikoundervisningen, och som ban sedan
efter hvartannat utvidgat. Och Benzelius lät 1694 i Strängnäs
utgifva "Epitoiue rhetoricæ ecclesiasticæ", innehållande hans
undervisning på samma fält i de privatkollegier ban en gång i tiden gaf
som Upsalaprofessor; Benzelius behandlar dock ämnet ej blott
fullständigare utan vida bättre än Rudbeckius. En svårighet som gjort
lärarne ej så litet besvär att öfvervinna tyckes hafva varit det
bon-diga uttalet hos deras oftast i simpla hem uppvuxna lärjungar, man
har därom ett godt vittnesbörd i ett uttalande från år 1673 i
teologiska fakulteten af M. Brunnerus.4 Han meddelade att ban på
riksdagen hört stränga omdömen "om incultu artis concionandi" i
Sverige jämfördt med förhållandena i Skåne och Danmark, och att
det därför vore önskligt, "att de af juventute nostra, som intet hafva
aflagt dictionem rusticam aut alioquin ineptam, de ville dock lyda
förmaningar det att göra"; å andra sidan ville han varna för att man
sloge sig på "ett affectatum dicendi genus eller eloquentiam civilem".
Dessa äro de två discipliner som utöfver exegetik och dogmatik
tätast behandlats. Moralteologien har representerats af de casus
1 Se Benzelii uttryck i föreläsn. katalogen 1676 och Rudbeckii i
redogörelsen för 1690 (Ii. ark.).
2 H. Tottie, 1. s. 192 ff.
3 Kanslern t. kons. 20 mars 1694. Kapellets förestående invigning
omtalas i ärkebiskopens bref t. landshöfd. 20 aug. 1699 (landsark.). Schütte
uppger i föreläsn.-redogörelsen HT. 1699, att en tysk predikan redan hållits
där af en hans lärjunge.
1 Teol. fak. prot. 30 jan. 1673.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
