Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
och skarpsinniga uppfattning utstakade den väg på hvilken
forskningen sedan fortgått. Men vid hans sida intager Loccenius en
värdig plats genom de arbeten, i hvilka ban sökt systematisera den
svenska rätten. Hans latinska öfversättningar af lands-och
stadslagarna utgifna 16721 kunna visserligen lida af det felet, att han icke
beherrskade det fornsvenska språket tillräckligt, men huru litet var
också ej ännu studiet af detta språk på hans tid utveckladt; han
måste ju, en främling ocli utan förstudier i nordisk filologi, på egen
hand utarbeta sitt "Lexicon juris sviogothici", som fyllde en betänklig
lucka i vår litteratur både ur juridisk och språklig synpunkt. Hans
afsikt att sprida kännedom i främmande land om våra märkliga
lagar och att hos oss lätta deras studium förtjänar fullt erkännande.
Omisskännlig är hans förtjänst om den positiva rättens studium
och ban var outtröttlig på detta område. Hans Synopsis juris
pri-vati, hvars första och andra upplaga utkom redan i Kristinas tid,
utgafs ånyo i en tredje omarbetad upplaga 1673; den omfattade
både civil-, kriminal- ocli processrätten, och ban säger själf att han
för densamma rådfört sig såväl med sin kollega Sidenius som med
den välbekante ledamoten i lagarbetet, hofrättsassessorn Olof Bärling.
Samma år utgaf han sin Synopsis juris publici svecani, den första
systematiseringen af svensk statsrätt. Äfven af sina tvenne andra
arbeten, "Lexicon juris sviogothici" och "De jure maritimo et
ma-vali" utgaf lian nya upplagor, af det förra 1665, af det senare 1674.
Det svenska rättsstudiet står till honom i outplånlig förbindelse för
dessa handböcker, och utan honom hade ej den rad af skickliga
jurister och ämbetsmän som pryda envåldstiden blifvit hvad den
var. Hans sunda förstånd och historiska skolning förhindrade honom
att hängifva sig åt de hyperboreiska fantasier, som nu med Olof
Rudbeck för en tid togo öfverhanden och som för Karl Lundius
blefvo olycksbringande.
Öfver Lundii minne har en mörk skugga fallit genom senare
tiders forskning. Han har öfverbevisats om ej blott opålitliga utan
äfven osanna uppgifter, och beskyllningarna för förfalskning stå
sannolikhetens gräns ganska nära. Hans förtjänster om vår
rättshistoria, hvilka hans samtid skattade så högt, hafva reducerats så
godt som till noll, och därmed har domen öfver bela hans
lifsgärning blifvit ytterst ogynnsam. Det torde dock å andra sidan vara
klart, att den man som vid universitetet i sin tid ägde ett så stort
anseende, hvars lärarverksamhet uppenbarligen varit nitisk och
1 Hans latinska öfversättningar af W.-göta och TTpl.-lagen utgåfvos
med noter af C. Lundius, den förra tidigast 1693 (Schlyters företal til!
W.-götalagen s. 48).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
