Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
pade ännu i barnskorna ocli den moderna arkeologien var ej ens
född till världen; dessutom saknade Rudbeck alla förutsättningar af
språkliga och historiska studier, för att taga itu med den vanskliga
uppgiften, det mest eldiga snille stod därförutan vanmäktigt inför
ett sådant problem. Och det är för hans metod betecknande, att
någon skillnad mellan saga och historia aldrig för honom existerat,
och att den bländande hypotesen omärkligt alltid gled öfver att
slutligen framträda för lians uppfattning som ett bevisadt historiskt
faktum. Jag kan ej här upptaga utrymmet med att redogöra för
arbetets innehåll, så mycket mera som det icke för vetenskapen,
möjligen för litteraturen haft någon betydelse, och tillräckligt torde
förut vara skrifvet i den vägen.1 Första delen utkom 1679, andra
1689, tredje 1698, af den fjärde voro 52 ark tryckta 1702 då den
stora eldsvådan kom ocli afbröt vidare fortsättning; med arbetet
följde ett atlasband innehållande stundom ganska märkliga planscher
och kartor. Till samma skola som Atlantikan hörde Lundii ofvan
omtalade arbete "Zamolxis primus Getarum legislator", som skulle
uppvisa, att våra rättsinstitutioner varit mönster för de klassiska
folkens. Ingenting har generat honom, då det gällde att nå målet.
Eddans världsförklaring uppvisas vara ett blott uttryck för de
åsikter, som redan Zamolxis uttalat, och han ger oss till lifs en
förteckning på de getiska ord, som voro besläktade med persiska,
turkiska och arabiska.2 Huruvida ban i fråga om tidens litterära
förfalskningar, särskildt de nu förkomna "membranæ nostræ antiquæ
fidei", som ban omtalar, verkligen spelat bedragarens roll, eller
möjligen snarare den bedragnes, står som jag sagt ännu ej att med
säkerhet afgöra.
Förgäfves kämpade den kritiska skola i häfdaforskningen, som
dock äfven hos oss framträdde vid denna tid, mot denna titaniska
hiiulastormning, som utan ringaste svårighet staplade Ossa på Pelion.
Sitt starkaste uttryck fick konflikten mellan de två riktningarne i
den strid, som fördes mellan den fine och kritiske Scliefferus och
den lärde, men stundom något okritiske Verelius, han som ville
dänga runstenarne i pannan på dem som betviflade deras höga
1 Se Atterboms minnesteckning i Svenska Akad. bandi. Bd 23, 1850,
II. Schticks ypperliga karakteristik i III. svensk lit. historia, 1.1896 s. 277 ff.,
Klemmings Anteckningar om Rudbecks Atlant. 1863 och min inledning till
Bref af O. B. s. 122 ff., 170 ff. och 229 ff.
- Hvarifrån han fått denna linguistiska upptäckt har man svårt att
se. Jag kan knappast tro, att G. Peringer lånat honom sin hand, möjligen
har den yngre O. Rudbeck redan hunnit så långt i sina orientaliska
spekulationer, att han kunnat bistå sin släktinge och själsfrände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
