Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
fessuren. Hans anseende hos sin samtid var stort, och om hans
lärareförmåga vittnar godt, att sådana lärjungar intogo lärostolen
efter honom, som Brunnerus och P. Aurivillius. Brunnerus hade
ett stort namn, men hans hyperkritiska natur tyckes hafva verkat
hämmande på hans författarverksamhet; att åter Aurivillii skarpa
hufvud och stora arbetskraft skulle kommit honom att äfven här
spela en stor lärareroll synes säkert, tyvärr bortryckte döden honom
inom tre år. Om hans efterträdare Micrander likasom om hans
företrädare Skunk tiga källorna. Så mycket större var den glans
som spreds öfver universitetet och det uppsving, som gafs åt det
grekiska studiet, när den 34-årige Norrmannus, vetenskapens ljus,
1685 intog platsen. Tyvärr fick han blott verka på den i åtta år,
i det ban som tre af sina företrädare flyttades öfver till teologiska
fakulteten, men intrycket af hans verksamhet blef djupt, och ur
hans skola framgingo sådana män som O. Celsius och E. Benzelius
d. y. Härefter tyckes en viss tillbakagång hafva inträdt. Om
Sa-lenius som tjänstgjorde föga öfver tre år, och Esberg som sedan tog
vid i fem, har hvarken samtiden ej heller eftervärlden haft något
synnerligt att säga rörande deras egenskap af vetenskapsmän eller
lärare. Celsius åter är välbekant för sin lärdom på de mest skilda
områden, och det var en gifven förlust för ämnet, när ban 1715
gick öfver till den orientaliska professuren. Efterträdaren
Nesse-lius, som i Aho ej saknade anseende, kom sä sent till professuren
(1716), att ban ej hann i detta tidehvarf ingripa mycket, i det
grekiska studiet, men han förvärfvade sig sedan äfven här ett godt
namn.1
Det grekiska studiet bar säkerligen bela tiden lidit till sin
vetenskapliga karaktär däraf, att teologiens förherrskande ställning
i mycket satte sin prägel på de klassiska studierna; man anlade för
dem teologiska synpunkter, och grekiskan jämte hebräiskan
betraktades särskildt såsom bestämda att göra tjänst som ancillæ fidei.
Man ser ju ock, huru åtskilliga af professorerna i grekiska samtidigt
voro e. ord. professorer i teologi (Skunk och Aurivillius) och sex
af ämnets tio ordinarie professorer slutade som teologer. Var redan
det häraf förorsakade täta ombytet af lärare en olägenhet för
kontinuiteten i det grekiska studiets blomstring, låg däri äfven för
personerna själfva en annan fara, i det öfvergången till teologiska
fakulteten kom att innebära ett afskedstagande från just det
vetenskapliga arbete, som gjort deras ära och fyllt lifvet under deras
1 J. A. Heikel, Filolojjiens studium vid Åbo universitet, IIfors 1K94,
s. 111 och Farts nyss anförda disputation, Suppl. s. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
