Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
sorer tidehvarfvet igenom hafva föreläst öfver någon bok i gamla
testamentet, då och då förekommer äfven, att professurens andra
uppgifter beaktas. Så har den annars illa anskrifne Laurbergius
föreläst 1656 och troligen äfven följande år jämte hebreiska äfven
i kaldeiska, arabiska och syriska. E. ord. professorn Buscagrius
läste först uteslutande hebreiska, men föredrog 1667 kaldeiska efter
Esra och Daniel och därpå Talmud babylonicus; 1668 läste han
syriska. Under de tre åren 1669—72 låg undervisningen alldeles
nere, i det Iiavius rest sin väg 1669 och Buscagrius, hemsökt af
ohälsa och en till sinnessjukdom gränsande melankoli, för alltid
upphörde att föreläsa; först med U. Terseri utnämning 1672 begynte
ånyo en reguliär undervisning. A. Gruhb använde 1679 en syrisk
version till jämförelse med den grekiska texten af’
apostlagärningarna. Med Peringer inträdde år 1681 det starka intresse för
tal-mudistik och rabbinsk litteratur, som sedan under Palmroot, D.
Lundius och Celsius räckte tidehvarfvet ut; det var isynnerhet
den välbekante Moses Maimonides, hvars traktater både nu och
framgent kommenterades. Peringers undervisning synes dock i det
hela hafva berört vidsträckta områden af hebreiskt språk och
litteratur och särskildt präglats af ett lifligt intresse för de
arkeologiska spörsmålen. Utflykter till andra språkidiom blifva därför nu
mera sällsynta; dock läser Peringer 1686—87 elementerna i
arabiska, Palmroot 1689 som adjunkt syriska och 1701—02 som
professor kaldeiska och privatim rabbiniska och syriska, D. Lundius
1705—06 kaldeiska ur Jonathans Targum till Hosea, Celsius 1712
arabiska, 1715 privat kaldeiska och 1718 kaldeiska och syriska.
Det Talmudistiska intresse, som så starkt framträdde under
Peringer var egentligen icke någon nyhet. Alltifrån J. E. Terseri
tid underlät ingen blifvande orientalist att under sina utländska
resor nppsöka i Hamburg denna mörka och beniga vetenskaps
kory-feer, såsom rabbinen David Cohen de Lara och sedan Esra Edzardi,
viel hvilkas fötter alla tidens Hebraister suttit; sedermera spelade
rabbinen David Pinna en likartad roll. För att ytterligare främja
detta studium hittade man på ännu en annan utväg, nämligen att
införskrifva lärda rabbiner, som fingo undervisa ungdomen under
filosofiska fakultetens tillsyn. Saken sammanhängde med en annan
för tidehvarfvet egendomlig företeelse, den starka ifvern att göra
proselyter, särskildt bland judarne. Hos oss ansågo konungar och
folk, samt "ej minst universitetets män, sig göra ett Gudi
synnerligen behagligt verk, om de lyckades genom dopet få dylika
con-versi upptagna i den lutherska kyrkans sköte. En dylik omvänd
jude, som i Upsala arbetat länge och välvilligt omhuldats, var rab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
