Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
dock rätt obetydlig och det enda intressanta är en liten lista på
gotiska ord, som italienskan upptagit, och en antydan om de
latinska ordrötternas ombildning i samma språk.
Om filosofien såsom vetenskapligt studium vore i sig ej
mycket att säga, då detta i det bela ej drifvits med någon intensitet
eller uppburits af några mäktigare själfständiga andar. I stort sedt
fortfor den filosofiska undervisningen hos oss att hela tidehvarfvet
igenom tröska med den gamla halmen från medeltidens hårda
skol-astiska tegar, och den gick ut på att göra studenten sadelfast i den
aristoteliskt-skolastiska logiken och inplugga det traditionella
ske-mat i metafysiken. Hade ej Cartesianska striden varit, skulle denna
vetenskaps historia ådraga sig föga uppmärksamhet. Jag har i förra
afdelningen redogjort för Cartesianismens inträngande på 1660-talet
och visat, att det var våra naturforskare som ville bana väg för
det nya filosofiska systemet, dock egentligen endast för så vidt som
detta hängde samman med den moderna naturvetenskapen i dess
arbete att frigöra sig från den skolastiska traditionen. Som vi sett
hade desse härvid att kämpa mot ett segt ocli oöfvervinnerligt
motstånd från teologernas sida, som af de nya idéerna befarade
idel ondt för det fastslagna teologiska systemet och därmed för den
rena läran, ja kanske öfverhufvud all religion. Striden tystnade af
med 166S för nära två årtionden, men naturforskarne öfvergåfvo ej
sina åsikter, ehuru de aktade sig att använda Cartesii namn, när
de åberopade hans satser. På det rent filosofiska området trängde
Cartesianismen icke in, hvilket berodde på, att de professorer, som
ansvarade för den filosofiska undervisningen, dels i allmänhet torde
saknat djupare filosofiska intressen, dels varit starka anhängare af
det gamla och betraktat Cartesianismen med föga mindre ovilja än
teologerna. Och man kan hysa grundade tvifvelsmål om, att de i
allmänhet efterföljt konstitutionernas varnande föreskrift, enligt
hvilken de skulle vid behandlingen af sitt ämne undvika
skolasti-kernas intrasslade och onyttiga spekulationer, spetsfundigheter och
finesser, särskildt vid undervisningen i logik, och mera se på
dennas praktiska och klara användning, än på tomma regler och
kontroverser.
Den logiska professurens innehafvare alltsedan 1640 Olaus
Uno-nius, som i cartesianska striden uppträdde som rättrogen
Aristoteli-ker, har säkerligen i sin undervisning hållit sig fjärran från alla
nyheter, han tyckes dock velat ställa sig konstitutionernas nyssnämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
