Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
311
bud till efterrättelse, efter han 1658 intimerade, att han skulle
föreläsa i metafysik "seposita omni perplexitate scholastica".
Efterträdaren C. Arrhenius, som knappt ett år (1667—68) innehade
professuren torde ej kunna misstänkas att hafva afvikit från den
gamla åskådningen, konsistoriet intygade ju ock i sin skrifvelse till
kanslern 1 sept. 1668, att Cartesianismen aldrig varit föremål för
offentlig undervisning. Ej heller torde P. Aurivillius under de sex
år han skötte platsen hafva slagit in på några farliga vägar, ehuru
denne begåfvade och skarpsinnige man gaf en själfständig och
grundlig undervisning i ämnet, och man kan lugnt taga honom på
orden, då han 1670 säger sig skola föreläsa metafysiken med
frånskiljande af alla tomma och onyttiga skolastiska spetsfundigheter.
I den metafysik, som han i form af 6 disputationer utgaf 1674—75,
fanns dock ej någon plats för Cartesii åsikter, än mindre för hans
namn, hvilket var så mycket mindre underligt, som Aurivillius ej
åberopar några auktoriteter, utan själfständigt utvecklar sina satser.
De stridigheter, som föranleddes af medicinska fakultetens
förfäktande af Cartesii satser, som han ej gillade, hafva sannolikt förmått
honom att äfven föreläsa fysiken, d. v. s. dess allmänna del,
naturfilosofien. De handskrifna anteckningarna efter dessa föreläsningar1
utvisa, att han besatt en omfattande kännedom om litteraturen och
sökt bilda sig en egen uppfattning. Han känner Cartesii arbeten
väl, men bekämpar honom starkt, isynnerhet i fråga om
bestämmande af naturens begrepp, dock tvekar han ej att göra honom
rättvisa i åtskilligt, särskildt framhåller han, att man missförstått
Cartesii sats om tviflet och förblandat den med de gamla
skeptikernas rent negativa tvifvel, under det Cartesius blott häfdat dess
berättigande såsom grundvillkor för sanningens slutliga uppdagande.
Äfven en kort lärobok i logik har Aurivillius utgifvit 1672, den
omtrycktes sedan och användes vid undervisningen ännu in i
följande århundrade. Hans efterträdare G. Berelius och M. Steuchius
voro inga vänner af noviteter, om den förre kan man sluta det
redan däraf att han tillika var e. o. professor i teologi, om den
senare veta vi ju, att ban sedan var en af de förnämsta att 1686
framkalla det förnyade angreppet på universitetet för dess
insmugglande af cartesianism. Det behöfver ej sägas, att de afhandlingar
som ventilerats under nu nämda professorer varit kemiskt rena
från filosofiska kätterier. Annorlunda ställde sig saken under Lager-
’ P. 110, Ups. Bilil. Som Aurivillius dog 1677 och för öfrigt lämnade
sin filosofiska professur 1674 liar han troligen lika tidigt, kanske tidigare,
än Hoffvenius som 1678 utgaf sin Synopsis, varit sysselsatt med att utarbeta
•en handbok i ämnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
