- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
312

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

312

löf’, Norrmannus och Elingius, dessa voro åtminstone vänner af
forskningens frihet och höllo 1687 troget tillsammans med sin
fakultet; Lagerlöf var ju ock den som då författade samma fakultets
skarpa judicium, liksom han presiderade för åtskilliga afhandlingar
med en stark smak af cartesianism.

Detta framträdande af cartesianska disputationer samt Bilbergs,
Drossanders och Spoles öppna partitagande för de nya åsikterna
inom naturvetenskapen förde till prästerskapets anlopp 1686.
Stridens slutliga utgång trenne år senare tycktes vid första anblicken
innebära en seger för tankefriheten, men den kungliga resolutionen
till dennas förmån blef en död bokstaf genom teologernas
upprepade och med framgång krönta angrepp på sina förhatade
motståndare. De lyckades krossa Erik Castovius, den ende originelle
representant, som filosofien i detta tidehvarf haft att uppvisa, satte
munlås på Bilberg och drefvo honom slutligen från universitetet.
Detta gjorde sin tillbörliga verkan. De cartesianska tendenser, som
ännu under åren 1689—91 vågat tämligen öppet träda fram i dis—
putationerna,1 blefvo allt sällsyntare, och af själfständig spekulation
ser man ej vidare något spår, om också teologerna ej kunde låta
bli att beklaga sig öfver ödeläggandet af de gamla bepröfvade
termerna inom filosofien.8 Endast inom den medicinska fakulteten och
hos matematici röjer sig af deras arbeten, att de som naturligt var
fasthöllo vid den nya riktningen; därförutan hade ju ock deras
vetenskaper varit dömda att vissna bort. Den logiska professuren
hade emellertid sedan 1689 en pålitlig representant i den strängt
auticartesianske och föga spekulative A. Goeding. Man kan se det
redan däraf, att dä företrädarne användt P. Aurivillii läroböcker i
ämnet, voro dessa för Goeding ej längre nog renhåriga, utan han
"som alltid sökt hindra noviteter", gick tillbaka till Stigzelii logik

’ Sådana äro 1688 C. W. Bergh (under Lagerlöf) » De pnejudiciis>, i
hvilken Cartesius kallas »philosophi® facile restauraton; 1689 N. Alzenins
(under Spole) »De æqualitate humana», D. Bränner (under Bilberg) »De
veritate communi», som så djupt retade teologerna (se Afd. 1. s. 283) och
C. D. Wessman (under Lagerlöf) »Cognitio nostri»; 1690 M. Lacherus (ander
Bilberg) »De ratione humana» etc.; 1691 N. Rydelius (under Schwede) »Cirea
affectuum regimen», som väl efter Karl XI:s stränga bref af 26 okt. 16!)1
bort råka illa ut, såsom häfdande cartesianska principer, men förmodligen
slapp lindan, emedan den ej befattade sig med dennes kunskapsteoretiska
undersökningar.

2 I teol. fak. prot. 8 april 1693 läses, att vid en examen förmanades
de studerande »att intet ödelägga terminos philosopliicos in theologia
orthodoxa receptos, ej häller så lätteligen att vedertaga philosophiam car
tesianam».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free