Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
och M. Steuchii utdrag ur Musæi metafysik,1 såsom lian beskäftigt
upplyste i konsistoriet d. 18 dec. 1692, då Norings afhandling
under Spole angreps af teologerna. Och än bättre framgår hans
filosofiska tendens däraf, att han ställde sina föreläsningar i direkt
samband med det teologiska studiet. 1691 föreläste ban doctrina
causaruin och visade dess usus i andra discipliner, särskildt i
teologien; läsåret 1696/97 använde ban Ivönigs theologia positiva sora
filosofisk lärobok, och 1701 föreläste han "Topica . . . præcipue
theologiæ inservientia". Trots den tydliga kurtis han dref för
teologiska fakulteten och de trogna tjänster han visade henne, lyckades
han aldrig åtkomma den plats i hennes led, som ban så ifrigt
åtrådde.
Allt syntes härmed vara inne igen i de gamla hjulspåren, så
som förhållandena varit innan de cartesianska nyheterna bragte lif
i sinnena och satte filosofiens problem under debatt. 1 själfva verket
var dock situationen blefven en annan. Hätskheten mot och
fruktan för cartesianismen hade börjat afsvalna alltmer, sedan Schiitz
aflidit 1693 och Micrander aflägsnats 1694. Svedberg var
visserligen långt ifrån en vän af nyheterna, men han hade ej i sig något
af en inkvisitorsnatur, och efter hans förflyttning till Skara 1702,
antog teologiska fakulteten en ganska moderat färg. Cartesii namn
uppväckte ej längre någon förskräckelse, hans filosofi ansågs höra
till det förflutna och kunde därför med lugn behandlas, liksom
hvarje annat filosofiskt system, som ej längre ansågs vara aktuelt
utan höra till historien. Goedings efterträdare Fab. Törner intog
en ny ståndpunkt, ban var eklektiker och kunde därför, utan att
framlägga egna starkt prononcerade åsikter, upptaga det goda lian
kunde tycka sig finna äfven hos filosofer, som han ej i allo gillade.
Det var eii verklig lättnad, att efter Goeding lärostolen besattes
med denna lifliga men icke hätska personlighet och ej föll i
händerna på den intolerante teologen Martinus Sclititte, som prokanslern
Benzelius ej skulle ogärna sett på platsen.2
Törners bela naturell förde honom till en eklektisk ståndpunkt.
Liflig men utan djup, slog han sig på många olika vetenskaper,
filosofi, historia, filologi m. ni.; dogmatiker kunde ban ej bli, då
ban dels hade för litet djup i öfvertygelsen, dels var af en ganska
1 Detta Steuchii arbete tyckes ej ha blifvit tryckt.
- E. Benzelius d. ä. t. kanslern 3 sept. 1703 (R. ark.). Schüttes
lämplighet belyses af hans egna ord t. kanslern i sin ansökan om platsen (14
okt. 1703, R ark.): »Samma profession är med vår teologia så
sammanfogat, att när termini logici och metaphysici ej rätt blifva uttydde ocli
applicerade, vi då förfalla antingen till Calvinismum ellerSocinianismum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
