Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
En stor olägenhet i vår tids ögon låg naturligen däri, att för
eldfarans skull hvarken ljus eller eldning fick förekomma i den nya
lokalen; man hade ju, för att aflägsna hvarje möjlighet till fara i
den vägen, flyttat konsistoriet år 1692 från dess gamla lokal i
Gustaviani första våning till det snedt emot belägna gamla
bibliotekshuset. Den ståtliga yttre anblicken af den nya bostaden uteslöt
icke vissa svagheter. Tack vare slöseriet med utrymmet, då
böckerna enligt tidens sed och med hänsyn till det prydliga intrycket
af stora öppna salar endast placerades längs väggarna, blef det
snart ånyo trångt, och redan 1708 måste Benzelius begära att få
taga i anspråk för sina böcker äfven det underliggande forna
konsistorierummet.1 Och hvad värre var, det otäta yttertaket, särskildt
å anatomiska kupolsalen, utestängde ej snö och regn; under svåra
vinterdagar behöfdes två karlar för att från vinden aflägsna de
snömassor som yrat in,2 och som galleriet med förmaket i början
endast försetts med tak af löst hopspikade snart multnande bräder,
voro dessa lokaler utsatta för ymnigt takdropp från den
ofvan-liggande otäta kupolen, och dock förvarades i galleriet de största
dyrbarheterna. Benzelius anmälde, att vid svårt väder kunde man
där ej vara torr någonstädes och att de genom våta böckerna sedan
måste omsorgsfullt torkas:3 nytt tak i galleriet blef också genom
hans försorg inlagdt.
Den förste bibliotekarien i detta tidehvarf var den förtjänte
Loccenius, som 1648 vid 50 års ålder förflyttats hit från
skytteanska professuren. Lärd som få och outtröttlig som författare, var
han dock knappast skapad att sköta en dylik institution, och efter
som åren lade sin tyngd på honom, blef han alltmer ur stånd att
taga någon egentlig vård om samlingen. Sedan Olof Rudbeck trädt
in i konsistoriet, var det ock egentligen han som efter behag styrde
och ställde med biblioteket, säkerligen med stort intresse och äfven
med nit, ehuru lika ofta med sitt vanliga själfsvåld, i det han
betraktade institutionen nästan som sitt domän.1 Ingen kontroll
utöfvades öfver verksamheten och ingen inventering var gjord; när
mot slutet af Loccenii tid en sådan omsider framtvingades,
upptäckte man åtskilliga brister i samlingen. Naturligtvis var han icke
1 Kons. prot. 12 sept. 170S.
2 Bibhs räkenskaper 1707 och 1708.
a Kons. prot. 10 mars ocli 8 okt. 1704.
4 Han tyckes hafva fortfarit härmed i Schefferi tid, om man får tro
Schutz uppgift, att Schefferns beklagat sig, att Rudbeck honom ovetande
bar upp pengar och köpte böcker (Schiitz tiil Örnhjälm 11 mars 1884,
Örnhjälms papper).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
